Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är en röd stam med framskjutande takhufva, hvilken som
en skärm skyddar följande inskrift på en hvit tafla:
Du som ser vid denna vägen
en Guds boning närbelägen,
gif med glädje hvad du har!
Herren skall dig sjufaldt löna,
dig med nåd och lycka kröna
på hvad väg och stig du far!
Under taflan äro fastgjorda en sparbössa af rostigt järn
och en fruktansvärd nyckel. Emellan inskriftens bokstäfver
ses namn på förbifarande, som icke ens här kunnat motstå
frestelsen att föreviga sig, några också med tillägg af sina
tributer.
Jag såg mig omkring; ingen kyrka syntes, men där gick
en afväg åt höger, och kartan upplyste att Redslared ligger
där helt nära. Enligt cyklometem står jag en mil, minus
600 m., från Svenljunga.
Öfverraskad att här finna detta gammaldags vackra
tiggeri ännu kvar, sedan det försvunnit från mera bebodda
orter, gaf jag med glädje min penning — dock utan någon
som hälst beräkning på ersättning sjufaldt!
Sceneriet är nu öfvervägande vildt. Jag minnes ännu
ett äkta norrländskt landskap, en hög skogsplatå med alla
horisonter barrbevuxna och nakna fläckar på själfva höjderna,
en och annan liten skorsten stickande upp här och där ur
barret, tystnaden störd allena af pinglande kor, en sorlande
bäck eller ett par vakna grönspettar på gärdesgårdarna.
En fördel har jag dock nu i ödsligheten: skrikorna äro
försvunna eller hålla sig åtminstone tysta. Afven de andra
fåglarna äro stumma. Naturens egna konserter äro hälst
matinéer ■—- verkliga matinéer strax efter soluppgången.
Efter åtskilliga km. färd i ödebygden kommer jag fram
till ett gammalt grått storbondehus, med vällingklocka, vid
stranden af en liten sjö, som glänser fram hvit som siden
under den i aftonskyar sänkta solen. Huru underbart vackra
äro icke dessa tjärnar i skogen, med skogens fötter badande
i randen — icke vilda som Norrlands, men ej häller kvinn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
