Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger än en gång från sig det mildt förebrående lätet och
stöter näbben i marken. Det är fjällpiparen. Han har små
dunklädda ungar omkring sig, som trycka bland kråkriset
och bland fjäll-Andromedans
små blommande tufvor.
De små vattendrag, som
gå fram öfver fjällslätterna,
vidga sig här och där till sjöar.
Där växer vide i täta buskland
på holmar och stränder. På de
tufviga sanka markerna lefva
myrvipan och movipan. Från
videbuskarnas toppkvistar sjunga
lappsparfvarochblåhakesångare
för honorna, som ha bon på marken. Utanför stranden
ligger en simsnäppa på vattnet och låter sitt lilla fina
huf-vud nicka fram och tillbaka i hastig takt. Längre ut på
vattnet glider, tyst och stilla, en alfågel eller en bergand.
Där högslätten ändas
ligger, djupt nere och
inramad af skog, en sjö. Dess
ena hörn, som vetter mot
snöfjällen, är fylldt af
holmar, som likna ängar, och
mellan holmarna löpa
laguner. Där rufva fjällgäss på
sina reden, medan hanarna
beta eller i en lång rad,
kacklande sitt ka-sak, ka-sak,
sträcka efter de gröna
slänterna under bergen. Högre
upp under branterna
fladdrar en falk eller sväfvar en
fjällvråk. Och högt under himmelns blånande kupol vänder
sig på vidtfamnande vingar kungsörnen.
Högre än han stiga ingen fågels vingar, ingens blick
famnar som hans fjällvärldens böljande, stelnade haf. Men «.
Jaktfalk (Falco gyrfalco)
Ur Kolthoff & Jägerskiöld: Nordens fåglar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
