Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tillåt mig presentera! Två s. k. kandidater (den ene
ville magra) och en gymnasist, Bitta (från Tekniska skolan),
Malan (undergick seminariehyfsning) samt Macke
(allmän-bildad ungmö). Detta var de sex syskonen i ålders
oordning, alla mellan 24 och 16 år. En af dem var jag; gissa
hvilken! Kusinerna, Havva, Annika och Aida, hade ljusa
flätor och ljusa lynnen.
Vi reste från Falkenberg på privatbanan till
Fridhems-berg. Ja, så börjades turen, ty vi ville genast bort från den
trakt af Halland som vi förut kände. Men den, som ej vet
mer om kustlandskapet Halland än skolgeografien lärt, skall
vara snäll och tiga med omdömet. Halland är ej fult. Det
har visserligen inte Jämtlands fjäll, ej heller Skånes
åkerland — men är dock en harmonisk helhet, en medelmåtta
som ej bör föraktas.
Falkenbergs järnväg bjöd oss förmånen af en lustvagn,
d. v. s. en riktig kreatursvagn med tillfälliga, inflyttade,
rygglösa bänkar. Det gick raskt undan, utan märkbar
fartminskning ens i kurvorna. I fävagnen hade vi sällskap af
ett par intresserade bondpojkar. Den ene röjde
midsommarstämning af alltför vanlig art. Han satt nämligen å la skata,
uppflugen med båda fötterna på bänken.
Vi fara öfver Vinbergs hed, som upptager en del af
den för öfrigt bördiga och tätt bebygda socknen och hvars
ärevördiga gamla tempel står kvar som ett minne från
flydda tider, samt anlända snart därefter till den vackra
Ves-sige socken. Den hvitrappade kyrkan ligger på en höjd,
inbäddad i löfträds ljusa grönska. Nedanför forsar Ätrans
vatten i slingringar. Sådan är en landtkyrka af
dussinbeskaffenhet, stillös, men täck i sin ram af natur. »Du
undersköna dal, farväl», hvisslar lokomotivet och rusar förbi
Vessige lilla by.
På 2 timmar hade vi lyckligen ékakat fram till
Frid-hemsberg, där vi voro redo att sätta oss i marsch. »Redo»
— ett förhastadt ord! Våra renslar, som Bitta klippt till
af en gummikappa, skulle spännas fast, och minst en kvart
åtgick att fästa dem vid de resp. bärarnas ryggar. Ack,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
