Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kransade veranda lagom för att slippa blötas af en
nedstörtande åskby. Den goda frun satte fram saft — lukullisk
njutning för dammiga landsvägsriddare — och hon höll oss
kvar till kvällen. Då regnet slutat, trampade vi en våt
gångstig uppför till en kulle med ärenamnet Kronan vid
Kalfsjöns strand. Hvarken sjön eller socknen är så tarflig
som namnen ange. Ja, du kreatursdyrkande lilla stadsbo,
misstyck ej min vanvördnad för kalfvar! De äro mästerverk
liksom allt i skapelsen, men Kalfsjön med omnejd är
superlativ. Medan vi stå på Kronan, faller sol öfver en midt
emot liggande kyrka, som är hvitrappad och till det yttre
ädelt formad. Sol faller på fästets tjocknade skyar; de stråla
då i metallisk, mörk kopparglans. Den underliga färgtonen
drömmer i vattnets djup, som af fantasi och synvilla än
mer fördjupas. Och skogen andas renhet, och stillheten
hviskar frid, och kyrkans korstecken pekar uppåt. Detta är ej
blott idyll, nej, det är skapelsens tillbedjan inför
skaparen.
Då kvällsmat ätits, gör Bitta tecken till uppbrott. Följda
till stora kröken af prästfrun, guvernanten och flickorna K.,
troppa vi af. Vägen till Klefs gästgifvaregård, i Halland,
en dryg halfmil, går öfver höga berg och djupa dalar. Icke
en katt mötte vi; men godt var det här och öfverallt i
skogsbygden om grindar, präktigt snickrade, retsamt talrika. De
enstaka gårdarna äro stora, vältimrade. På Hallands
slättbygd är däremot ett 2-våningshus något oerhördt sällsynt.
Kvällen blef sen, renslama tyngre. Då blänkte det till
vid dikeskanten, en grön elektrisk lampa, där ännu en, där
en till. Lysande lysmaskar! Gymnasisten gömde några i
fickan för att visa småsyskonen. Men vid dager — sådana
små fulingar! De skola ses i skymning.
Sväfvande dimmor markerade dalarna. Från krönet af
en backe kunde vi blicka ut öfver en vid, buktig yta. Då
syntes långa, lekande slöjor. I de bortersta sänkorna blefvo
de till sjöar, svala, ljusa. Ofvanför darrade ännu ett blekt
skimmer — solstrålarnas godnatt. Så försvann äfven det,
och dimmdansarna ryckte närmare, alldeles inpå oss. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
