Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den gammalsvenska, trefliga stugustilen göra sitt till, att man
ej så snart förlorar intrycken från Mora af svunna tiders id
och lif. Utmed älfven breda sig skogklädda sandhedar med
bankar i älfvens sträckning. Enformigheten afbrytes något
af det milsvida, dystra brandfältet från 1888 samt ett och
annat gammalt fäbodställe. Och hvad de små stationerna
heta, det vet konduktören samt — nästa upplaga af
Turistföreningens resehandbok I.
Vid Gopshus stora by reser sig Gopshusbergets branta
kägla, omkring 480 meter öfver hafvet. På en gångstig
når man från byn toppen på 25 minuter med uppstigning
från norra sidan. Härliga te sig Siljansdalen och det böljande
skogshafvet från det gamla vårdkasbergets topp. De
ålderstigna i byn veta mycket konstigt om det berget från de tider,
då hvarken kyrkklocka eller tåghvissla skrämde de väsen, som
där bodde. Mellan älfven och stora vackra slänter i brinkarna
kommer man snart till Oxbergs kapellby med nya sågverk.
Härifrån leder en backig landsväg om 14 km. upp till
den vackert belägna kapellbyn Evertsberg, där det
ålderdomligaste Alfdalsmålet ljuder. Ungefär lika lång är den
landsväg, som därifrån går ned till Älfdalen. På alldeles
ny-bruten väg kan man ock komma från kapellet öfver skogarna
(nära 4 mil) till Transtrand i Västerdalarne. Men så alldeles
ny är visst ej leden. Det var Gustaf Vasas väg till Sälen.
Från Oxberg leder banan på stålbro med stenpelare
öfver älfven och vidare till Blyberg, första stationen i
Alf-dalens socken. Den ofvan liggande byn med detta namn
är kanske socknens vackraste med en synnerligen tilltalande
utsikt. Men banans högst belägna station (255,9 m. öfver
hafvet) bär det för främmande öron egendomliga namnet
Gåshvarf. Här börjar just hufvudbygden i Älfdalen. Det
är en väldig, djupt nedskuren löfskogsklädd och odlad
älf-dal, i hvars botten floden slingrar sina nyckfulla bukter.
Härligt prunkar detta landskap i sommarens grönska, i
höstens guld och i vinterns bländande glans. Det midt emot
brant stupande Väsabergets topp kan bestigas från Väsa by
på prickad väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
