Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(för Kvikkjokksvandrare måhända mera känd under
namnet »Sven Dufva»), som dock under större delen af vägen
biträddes af en svensk forskarl. Vid källor gjordes ofta
eld och kaffepannorna sattes på, lappen hade sin för sig,
som samvetsgrant tömdes hvarje gång, och vi vår för oss;
ibland kom äfven stekpannan på för att göra det
amerikanska köttet eller den rökta skinkan mera välsmakande,
och sköljdes det då någon gång ned med en kopp te
eller cacao (för hvilket ändamål hvar och en medförde sin
emaljerade bleckkopp), blef det lätt hög stämning i ringen,
som var lägrad kring elden. En afton serverades gädda,
som halstrades direkt på glöden. Gäddorna hade strax
förut fångats, några af lappen medelst ett gammalt ljuster,
några af forskarlen med en den mest primitiva
ståltrådsnara. En natt bivakerades i skogen: en stor stockeld
uppgjordes — många villiga armar hjälpte till — några
risknippor lades på, och röken dref för en svag bris bort
myggen, och vi njöto ett par timmars sömn, liggande med
fotterna mot lägerelden. Lappen hade rullat ihop sig till
ett bylte, forskarlen satt och höll vakt för oss alla. Och
ett stycke längre bort låg en ren, som antagligen
förvillat sig från sin hjord och till sist troget som en hund följde
den vandrande truppen, 15 man stark, där den i en ringlande
linje tågade fram på den steniga skogsstigen eller öfver de
långa snörräta spängerna. Slutligen blef den så oförskräckt,
att den trängde sig in i ledet, när det blef alltför sumpigt
vid sidan af spången. Hade någon då mött oss, hade han
fått se ett äfven för dessa trakter egendomligt tåg: främst
lappen, som gick eller rättare sagdt småsprang med den
väldiga konten på ryggen, så ett halft dussin skolpojkar, så
renen, så ett halft dussin skolpojkar igen och så den
högreste forskarlen och sist magistern, som gärna ville vara
förvissad därom, att ingen händelsevis råkade bli efter på
den villsamma stigen. Stundom gjordes nödtvungen halt, då
märkena i de bleckade trädstammarna hart när utplånats,
stundom hördes lappens alltid med glädje hälsade »kok’ kaffe»,
hvilket betydde, att det fanns en källa med kallt, kristall-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
