Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som jag själf inte är någon så värst tränad hjulryttare,
blef jag snart efter, och sedan krigsråd hållits, beslöts, att
mina tre följeslagare skulle cykla i förväg, så hastigt och
lustigt de ville. Jag gick med nöje in på förslaget och lät
dem hjula på. Det ingick ej i min plan att slå något
slags rekord, utan jag föredrog att i sakta mak trilla åstad
på den ypperliga vägen, njutande af det nya panorama,
som här öppnade sig för mina blickar....
Ej långt från kusten, uppe på den s. k. västra
landborgen — den väldiga högplatå, som här breder ut sig —
går landsvägen bred och fast och jämn, ett ideal för en
cykelväg. Ju längre norrut man kommer, ju mera ändrar
landskapet karaktär och öfvergår från en bördig och väl
odlad högslätt med stora byar och tätt liggande småkojor
och gårdar till en alltmera stenbunden betesmark med
enbuskar och småskog, för att slutligen närmare Borgholm
fortsättas af det s. k. Allvaret, en oöfverskådlig, ödslig
högplatå, där ej en människoboning står att upptäcka på
milaväg. Den bruna ölandsstenen, som bildar
»landborgens» grundelement, ligger här i öppen dag med sina flata,
skifvade stenhällar, mellan hvilka trifves en egendomlig, af
botanister mycket eftersökt flora. Utanför landborgen, som
stupar ganska tvärhuggen mot hafvet, kantas västra
stranden af en tät och vacker skog hela vägen upp till Borgholm.
Hvad som först sticker en främling i ögonen, när han
färdas på Öland, är dess rikedom på väderkvarnar, för
hvilka ön med rätta blifvit så ryktbar. Till hvarje aldrig
så liten gård hör en dylik af gammaldags primitiv form.
Efter ett par timmars angenäm cykelfärd utan andra
äfventyr än mötet med ett par oxdref samt ett och annat
åkdon med skygga hästar, som ännu ej hunnit vänja sig
vid åsynen af det på ön sällsynta cykeldonet, gjorde jag
min entré i Borgholm, hvars väldiga slottsruiner redan på
långt afstånd höjde sig öfver Allvarets kala vidder.»
Så långt vår sagesman. Här i Borgholm träffades nu
de olika grupperna af deltagare i utflykten, och de flestes
första åstundan var ett bad i svala, salta böljor. Några
Svenska Turistföreningens Årsskrift, igoi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
