Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af hvitskummiga forsar och af den blåa älfven, som på sin
drömrika färd speglar sommarnätter ljusa som en dag.
Och så i öster, inramadt i grönskande höjder, Storsjöns
vida vatten med uddar och vikar och näs och öar utan tal.
Här är odlad bygd, här ligga rika byar, här spegla sig
hvita kyrkor, och där långt i fjärran kan man under klara
dagar med kikare se fönstren i Jämtlands vackra hufvudstad
brinna i solen...
Att på detta sätt kunna med sin blick samtidigt famna
berg och bygd, skogarnas skymningsdunkel och högfjällens
vidöppna storhet är ett bland de drag, som för mig göra
utsikten från Västerfjället så skön. Man är i hjärtat af fjällen
och tycker sig på samma gång i hjärtat af den odlade
bygden. Man står visserligen på en höjd af 1,160 meter öfver
hafvet, men dock icke så högt att landskapets anletsdrag
liksom utslätas och flyta tillsammans. Det hela ter sig icke,
såsom från många högre belägna punkter, likt en reliefkarta.
En sådan karta låter nog ana mycket af skönhet äfven den.
Men hon saknar själfva lifvet, hon är död ...
Ett blidt öde gjorde att jag senare på sommaren fick
tillbringa ännu någon tid i Bydalen. Jag har därför ofta
återsett utsikten från Västerfjället.
Jag har sett den i den dröjande solens sista strålar, då
bergen lyst i rödt och violett för att ögonblicket därefter,
när aftonrodnaden slocknat, färgas med det drömmarnas
underbara blå och gröna, som man finner i vissa af prins
Eugens taflor; jag har sett den, när morgonsolen lik ett
blod-rödt klot af smält järn stigit ur dimmorna, sett den under
en strålande blå himmel och då snabbseglande moln kastat
sina skiftande mörka slagskuggor öfver land och vatten; sett
den, när den bolmande röken från härjande skogsbrand
milsvidt svept dalen i ett grått sorgedok, då och då brutet af
blixtlikt flammande, flygande eldtungor — och för hvarje
gång har kärleken till denna underbara utsikt vuxit djupare
in i mitt hjärta...
* * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
