Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närmre likna benrangel som sträcka knotiga, hotfulla armar
efter dig för att taga dig fången. Det är porten till
dödsskuggans dal, och man tycker sig segla på underjordens flod
med det bittra vattnet.
Dromskåran.
Fot. af Tora Petterson.
Lyckligtvis ha vi i dag med oss den gyllene gren,
som Proserpina, skuggornas drottning, skänker till ett
vårdtecken åt dem som få fritt färdas genom hennes rike: vi ha
solljus och skämt och löjen och barnens sång, som eko mångdubblar där borta vid bergväggen. Förbi den Döda skogen, förbi Hofdebodama, som lysa hvita på buvallen, glida våra
båtar in i den slingrande ån. Ropen och årslagen skrämma
flockar af änder, som yra och förvirrade envisas att styra
midt öfver vår stråt i stället för att förblifva i sina gömslen.
Där är en kull som halft flygande, halft simmande skär vår
väg endast några fot framför stäfven. Modern dröjer i
ångest sist af alla, hon vill skydda en stackars sent utvecklad,
efterblifven unge. Är väl äfven för hennes modershjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
