Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
toppen afsmalnande form erinrar den om forntidens
kämpa-grafvar, men en grafhög uppförd icke af människor utan af
jättar.
Stigen går nu genom skogen, som på ett ställe öppnar
sig till en vacker äng, lik en engelsk park med ståtliga
ensamma träd, hvilka resa sig öfver fina af naturen väl
vårdade gräsmattor. På sviktande broar af runda slippriga
stockar, under hvilka vattnet brusar och sjunger sina
växlande sånger, gå vi tämligen torrskodda öfver bäckarna och
sist på en större gungande spång öfver Storåns vadställe.
»Här fick ja* mig ett bad i våras ett år se’n och de*
rejelt ändå», säger Per Bertilsson, då hästarna vadade
öfver det grunda fotsdjupa vattnet, som nu flöt helt
fridsamt fram öfver stenarna. »Det var så att prinsen skulle
upp till Gleen till lapparna, medan vårfloden låg på. Han
kommer till mig i Bydalen och säger: ’Ja’ skulle ha
ett par hästar att klöfja och rida’, sa’ han. — ’Nej, de’
får han allt bli utån’, sa’ ja’. — ’Har inte du några hästar då?’
frågte’n och såg liksom lite’ förvånad ut. — ’Jo, nog har ja
hästar, men inte är di go te ta sig öfver Storån. De’ vore
döden för dem», svarte jag. — ’Men öfver ska’ ja’ i alla fall,
sa’ prinsen, ’för ja’ har lofvat.’ — ’Ja i så fall blir de te bygga
bro, ja’ har starka karlar.’ Och så tog jag fyra man med
mig och vi timra bockar, och så skulle storbocken midt ut
i strömmen. Själf satt ja’ utpå och två man passa på andra
änden. Men forsen låg på, di liksom lät gå, och bocken den
gaf sig i väg och ja’ med. Ibland hade ja’ hufvet öfver
vattnet, ibland under, ibland krafla ja’ på botten, ibland flöt
ja’ uppå. Det var en riktig skjuts, och isvatten var det.
När ja’ väl kom opp stod ja’ och ruska på mig och fundera,
hur ja’ skulle få prinsen och hans sällskap öfver. Men då
var där en mäkta stark lapp — det hade kommit lappar
ner till mötes — han tog prinsen på ryggen och så bar det
i väg midt igenom strömmen. Och han tog sig öfver, fast
det var nog så tung en börda. Så gjorde han en resa till
och hämta kamraten, prinsen hade med sig. Och så ett af
fruntimren. Men då han kom öfver tredje resan var han så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
