Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trött, så händren skalf och gick opp och ner på honom. Då
var det en annan lapp som tog öfver den sista af sällskapet.
Men di andra lappame, som var med, di såg sig inte go
te komma öfver, di måste gå långt opp till ett annat
vadställe ... Ja, hörde inte Beckman när prinsen kom te
Bydalen nu i somras att de* första han sa’, så frågte’n: ’är du
torr än sen sist, Per Bertils?’»
Under sång och muntert samspråk drog vår
fjällstafs-väpnade skara fram genom Läkaråns ådal i en lång
gåsmarsch, företrädd af Norrbaggen och Lill-Brunte, den senare
ständigt upptagen af någon manlig eller kvinnlig figur, som
ansåg sig behöfva en stunds hvila. Den smala slingrande
stigen, ofta bruten af stenar, trädrötter och bäckar, skuggas
af granar. På ett ställe träffar man till och med vackra
tallar, hvilka fått stå i fred, »oförädlade», emedan det är
renbetesmark och kronan själf skyddat dem mot
sundsvalls-yxan. »Och ändå är di nog värda en femton kronor stycket,
som di står på rot», upplyser en sakkunnig.
Småningom vidgar sig landskapet och vi märka att vi
långsamt men säkert stigit allt högre upp mot fjällvidderna.
Skogen glesnar och krymper, snart bärgar sig endast björken,
småväxt, vriden och knotig. Just när vi ur dess sista snår
träda ut på själfva den öppna, ändlösa fjällslätten, se vi
på Lillfjället midt framför oss de första renarna. Det är
blott ett par stycken, lättfotade utposter, hvilka snart
försvinna.
I samma ögonblick dyker ett stycke framför oss en
spetsig lappmössa upp öfver heden. »Nej så sant, är det
inte Nils Torkelsson», ljuder det glada hälsningsropet, när
lapplufvans ägare, en liten lutande lappman med mes på
ryggen och en stor bleckflaska dinglande på bröstet med
lätta halfspringande steg kommer emot oss. Nils är en
mycket känd tjällman, i yngre dar, och kanske ännu trots sina
femtio år, »skarp i renskogen», som det heter. Han var
på väg ned till Bydalen för att köpa fotogen och andra
förnödenheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
