Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från foten af Lillfjället går vägen i en jämn
långslut-tande stigning, endast afbruten af en djup ravin, där man
vadar öfver Lillån, som nu i dessa torkans dagar flyter
blid och beskedlig, som en liten bäck. Snart välja vi vårt
sista haltställe på en höjd norr om Visjöns blåa vatten.
Och så efter inalles omkring fem timmars färd varsna vi en
väldig inhägnad af ris, vi höra hundskall och stå snart framför
en rökande eld, vid hvilken hukande figurer, män och
kvinnor i lappdräkt, de flesta med den korta pipan i munnen,
äro lägrade kring puttrande kaffepannor. Hundarna äro
tjudrade vid de låga björkarna bakom dem.
Ännu på Laestadius’ tid var näshälsningen allmän i
lappmarken, åtminstone bland lapparna sinsemellan. Det mest
förfinade och höfviska sätt att hälsa var då att man satte
näsorna samman och med uttrycksfull ton sade: »burist,
burist» (väl, väl!). Detta bruk blomstrar, efter hvad jag
tror, än i dag bland lapparnas ryska kusiner. Bland dem
kan man få höra de mödrar, som hålla på belefvenhet hos
det uppväxande släktet, uppmana sina lofvande plantor att
»gå och ge näsan» åt en ärad gäst. Bland våra lappar
råder däremot numera vid hälsning samma sed, som hos
den bofasta befolkningen. Främlingen får en nick, en
lyftning på mössan eller ett handslag. Vi, som kommo under
Nils Torkelssons och Per Bertilssons ledning och personliga
förord, fingo dessutom en välkomst af vänliga blickar och
glada ansikten, hvilket gjorde att vi genast kände oss
hemmastadda och säkra om fjällfolkets gästfrihet.
Hela vårt följe slog nu läger ett stycke från lapparnas
kafferep. Utsträckta i gräset läto vi oss matsäckens håfvor
väl smaka. Samtidigt hade vi godt tillfälle att taga en
öfverblick öfver rengärdet. Det är beläget på en stolt
högslätt, hvars västra sluttning åt den vackra Gleensjön till är
ganska rikt bevuxen med låg, vresig björkskog. Från denna
hämtas såväl bränsle för de på dalsluttningen belägna kåtorna
som knotiga grenar och ris till gärdets inhägnad. Rundtom
utbreder sig fjällets panorama: där är Vackte Tjarpi,
Drottningsberget, med sin om en ättestupa erinrande topp, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
