- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1902 /
27

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så trasslat in sina horn, att de ej kunnat komma loss ifrån
hvarann: det är den blinda kärlekens och det blinda hatets
tvungna fostbrödralag, båda offra lifvet för den älskade och,
ett slags fjällens bältespännare, finna de döden panna mot
panna.

När jag vänder mig om, ser jag en nykomling, en
skäggig storvulen man i kavaj och sportmössa resa sig upp
midt ur lapparnas krets och nicka åt mig. Det var en
gammal vän ända sedan min företa ungdomsfärd till
Jämtland, målaren Tirén, lapparnas förtrogne, stundom deras
freds-mäklare och talman, alltid den konstnärlige tolkaren på
duken af deras lifs glädje och sorg. Därför kalla de honom
allmänt »farbror», hvilket här är en äretitel. Och för att
göra taflan af O vikens lappar riktigt som den borde vara,
behöfdes just detta, att vi vid deras kaffepanna också skulle
få se Janne Tirén!

* *

*



Renarna synas!

Förtruppen stormar fram ännu knappt skönjbar för ögon
fördärfvade af böcker och civilisation.

Alla resa sig, lapparna med de hemmavarande
hundarna skynda ned till »opplöpet», Tirén, hvilken här är
som barn i huset, ledsagar oss till en nu obegagnad
ris-hägnad, bakom hvilken vi kunna se utan att ses. Annars
vore fara värdt, att de skygga djuren skulle drifvas åter ut
på flällviddema.

Från vårt gömställe hade vi nu en syn som aldrig går
ur mitt minne. På fjällsluttningen, som långsträckt höjer sig
på andra sidan af den dal, mot hvilken rengärdet sänker sig,
vältrar sig en brungrå massa, liknande en hel krigshär i
khaki, fram emot oss — långsamt tyckes det på grund af
afståndet, fast det i själfva verket går i flygande fläng.
Allt närmare drifves under växlande öden den vaggande
hornskogen. Än vidgas leden i dessa myllrande skaror, än
tätna de åter, än vända de i vild flykt tillbaka upp mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1902/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free