Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
buljong. Kitteln fick ständigt ny tillförsel och sent på
kvällen var den åter full till brädden — ett förhållande som
för några bland oss fick en oberäknad verkan. När vi alla,
tjugu personer, med afdragna fotbeklädnader lagt oss till
hvila och de fleste somnat, väcktes vi af ingenting mer och
ingenting mindre än — buljongdusch. Den svarta hunden hade
ännu en gång smugit sig in, förmodligen för att fortsätta
gästabudet. Han satte helt vårdslöst framtassama upp mot
kanten af kitteln, som råkade i sådan svängning, att en
ganska ordentlig störtsjö af lyckligtvis afsvalnad buljong utgöt
sig i björkriset invid eller på våra fötter. Häpen öfver det
jubel, hvarmed hans bragd hälsades, smög sig orostiftaren
slokörad ut samma väg han kommit...
Att sofva tjugu personer i en kåta betyder god
grannsämja. Annars är saken ogörlig. Vi lågo så tätt packade
att, ifall någon ville vända sig, »alle måtte snu sig på en
Gang», som det står i sagan. Flertalet af de tjugu ägde
ännu ungdomens härliga sömn. De glömde snart både sig
själfva och sina grannär. För min del låg jag länge vaken
och såg genom det öppna »vindögat» öfver eldstaden
stjärnorna tindra tills de bleknade i månens ljusa silfverstrimma.
Nästa dag hade jag ett intressant samtal med Jakob
Olsson, som därvid på sitt fina, försynta sätt gjorde sig till
talman för lapparnas bekymmer. Liksom den gamla lagen
om renmärken gaf alldeles för stor frihet, så att man kunde
få lagfart på ett märke utan att äga några djur, och
märkenas antal — en femton hundra stycken —- vållade
olägenheter och missbruk, så har den nya författningen enligt
hans åsikt gått till motsatt ytterlighet: Man har svårighet att
få behålla »urminnes» märken. »För det finns märken, som
haft lycka med sig, renama aflade bra och allt gick väl.»
Äfvenså kan det vara svårt nog att få nya märken vid
arf-skifte.
Det värsta för Ovikens lappar är dock, sade han,
svårigheten att få tillräckligt vinterbete. När de först
kommo till dessa trakter 1874, då var där »ett riktigt
Kanaan så ymnigt med renmossa». Nu är det deras innerliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
