- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1902 /
52

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

(»Hals-sta») och vid det senare hans stjärt (*stjärt-sta»).
Hvarken allmoge- ej heller skriftspråket känner dock till
något Stjärtsta, så det skulle ju kunna hända, att sägnen
tillkommit på grund af namnen, en lycklig slump, erinrande
om salig Dumboms ord om Försynen, som så nådigt
reglerat, och * floder öfverallt placerat, där stora städer stryka
fram». Emellertid kan därför historien om strandningen
vara riktig. Man har till och med trott, att det är denna
händelse, på hvilken stora rimkrönikan hän tyder, då den
säger:

»Tha man skrifver 80 och 9 thertil (14S9),
tha kom ok til Rhoden en stoor hvalfisk,
thet var i Sverige itt stoort under,

Bönder höggo honom allan sunder.

Efter dessa små utflykter till sidan om vägen, afvikclser
för hvilka det är bäst att så godt först som sist bedja om
tillgift, fortsätta vi färden, en ganska egendomlig färd för
öfrigt, midt i det naturäkta Roslagen. Landsvägen krånglar
än hit än dit, buktande sig i såväl vertikal som horisontal
riktning på det mest äfventyrliga sätt. Man har knappast
»länsat undan» i en utförsbacke, förrän man måste bereda
sig att »taga» en ny. Jag ser i andanom cyclistens
förtjusning, när han i vild ifver rusar nedför en höjd och midt
å denna, just strax efter det vägen svängt sig om ett
klipp-utsprång, möter en hårdhjärtadt stängd grind. Hela den
trakt vi nu genomfara har samma något obändiga lynne,
en örik skärgård, där öarna i form af backknallar sticka
näsan impertinent i vädret, och där vattnet ersättes af odlade
tegar i alla former men i högst obetydliga storlekar. En person,
som rest denna väg, förvånade sig öfver det magra
utseendet. Men det var en, som hvarken kände jorden eller
rospiggen. På dessa korta skift mogna visserligen ej ofta
lysande skördar, men ej heller ofta undermåliga. Trakten är
känd för att vara burgen, och detta är icke blott jordens
utan äfven bebyggarens förtjänst.

Man har påstått, att rospiggen skulle utmärkas af en
viss envishet, och det omdömet kan lika väl vara till be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1902/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free