Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sofsäckar af filt, primuskök, stekpanna och ej att förglömma
den af en väninna skänkta kaffepannan. Vidare hade vi
med oss så mycket mat, att vi under hela turen kunde i
hufvudsak lefva på egen enkel kost. Sammanlagda vikten
af kanoterna och all packning utgjorde ungefär 120 kg.
Det brukade aldrig fattas åskådare, när vi skulle ge
oss i väg — enligt samstämmigt vittnesbörd af infödingarna
voro våra kanoter de första som färdades denna led — men
Smedjebacken slog, tror jag, rekordet med intresse för oss.
Ännu när vi kommit ut en god bit på norra Barken stod
kajen svart af folk. Sjön går hög och man får krypa ned
i kanoten så långt man kan och spänna om sig för att ej
bli alltför våt. En lång rodd och Söderbärke kyrka skymtar
mellan vågtopparna, vi passera under landsvägsbron och
komma in på södra Barken. Södra Barken visar ett än
mera hotfullt ansikte med skummande hvita vågor, men nu
äro vi så pass våta, som man gärna kan bli, och låta
vågorna i frid och ro kasta sitt sprudlande skum från för till
akter. Det visar sig vara rätt svårt att i den höga sjön
finna passagen från södra Barken till Wefungen. På en
klippö i bortre delen af Wefungen tälta vi efter en
efiter-middagsrodd på styfva 25 km.
Min kamrat har sina egenheter! En af dem är att han
af naturen är något liten och därför i dagligt tal lyder
namnet Benjamin. En annan egenhet är hans minst sagdt
originella sätt att kläda sig på turistfärder. Som han nu sitter
och kokar kaffe på primusen, faller den turkiska röda fezen
först i ögonen, lägg därtill de guldbågade glasögonen, en
ytterligt för stor sportblus, en ofantlig slidknif och ett par
knäbyxor från den tid han varit mindre än t. o. m. nu, och
man har fixerat de mera betydande detaljerna i hans
utstyrsel. När Benjamin gömt sin underkropp i kanoten, lagt
de guldbågade å sido och fattat paddeln, liknar han rätt
mycket en flicka. Detta tyckte man åtminstone längs hela
den led vi färdades och snart spred sig det ryktet, att det
var en pojke och en flicka, som kanotade tillsammans. När
jag vid en sluss nedåt kanalen af handlade våra förhållan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
