Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De gamla släktdokumenten i Bergshammars arkiv få
liksom ett starkare sammanhang med det lefvande lifvet
därigenom att de alltjämt höra släkten till. Klandret mot
fideikomissinstitutionen är i de flesta afseenden befogadt och
berättigadt; men då man i våra dagar ser den ena gamla
herrgården efter den andra öfvergå i pietetslösa händer,
tvingas man ovillkorligen till tacksamhet mot dem som
gjort sina gårdar och deras skatter till fideikommiss.
Ingenstädes förnimmes så starkt nuets samhörighet med svunna
tider som på en sådan gammal gård, där son efter far fört
en ung maka öfver tröskeln, sett sina barn växa upp och
slutligen, mätt af år, gjort den sista färden bort genom den
långa allén till grafkapellet i kyrkan. Från samma väggar,
mellan hvilka de själfva rört sig, blicka förfädernas porträtt
ned på ättlingar, som hafva att möta nya tiders kraf, att
under , nya förhållanden förvalta deras arf; och nuet får sin
rätta vikt, då det sålunda smides till en länk i den
fortlöpande kedjan.
Höstdagen är slut. Himlen har öfverdragit sig med
lätta skyar och öfver Bergshammars terrasser och hvita
fasad faller ett blekt månljus. Skuggorna från det förflutna
fä lif i denna belysning, som plånar ut gränsen mellan
gammalt och nytt; och den lilla sjuttonhundratalsgrefvinnan
i salongen, hon som stiftade fideikommisset till minne af
sin man, småler vänligt mot det unga par som nu förvaltar
hennes arf. Hon är viss att de skola lägga ett vackert
blad till släktens och gårdens historia, de båda unga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
