Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
badort, också utgör ett i många afseenden tacksamt mål för
sommartidens turistutflykter, hvarför det är väl värdt att
mera än hittills blifva kändt af äfven andra svenskar än
skåningar, har jag trott, att en kortfattad skildring af den
lilla vackra platsen ej skulle vara ovälkommen för Årsskriftens
läsare.
Under antagande att man afreser från Göteborg med
den kl. 9,45 på morgonen nedgående västkustkuriren,
kommer man efter en omkring 4 timmars färd framemot 2-tiden
uppåt Hallandsåsen, det af naturen uppresta gränsmärket
mellan det magra Halland och det feta Skåne. Vägen har
hittills icke varit öfvervägande vacker, och mer än en gång
har ögat tröttats af att beskåda de ödsliga och
ointressanta trakter, genom hvilka tåget brusat fram. Men
liksom genom ett trollslag förändras nu snart allt omkring oss.
Friska, doftande bokskogar böija kanta banvallarna å ömse
sidor om järnvägslinjen, leende fält och blomprydda ängar
synas likt brokiga mattor breda sig öfver åsens sakta
sluttande sidor, och här och hvar genom trädens gröna löfverk
skymta vi det till höger om oss på afstånd glittrande hafvet.
Ännu några minuter, tåget löper fram på en hög banvall
— enligt hvad som påstås den högsta i hela vårt land —
och för våra blickar utbreder sig en tafla, som i underbar
skönhet torde söka sin like. Till vänster om oss ha vi den
vackra åsen, som med sin af mörka, täta skogar klädda
hjässa och sina väldiga, nakna klippblock här företer en
nästan vildt romantisk anblick. Långt nedom oss till höger
vidgar sig den vattenspegel, som nyss endast glimtvis gifvit
oss sin närhet till känna, till en vidsträckt, blånande hafsbukt,
hvilken långt borta vid synranden förlorar sig i det oändliga
hafvet, och vid buktens strand, mot hvilken de små
sommar-vågorna jaga hvarandra i munter lek, drömmer stilla och
fridfullt en liten tjusande idyll i ljust och grönt. Det är
»Nordens Sorrento» eller på mera prosaiskt språk Båstad.
-Tåget stannar vid den 29 m. öfver hafvet belägna stationen
af samma namn, och med en af de många något höga och
obekväma char-å-banc’er, som där vänta, fara vi den om-
Svettska Turistföreningens Årsskrift, 1902. JO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
