- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1902 /
168

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

när de hörde berättas om allt vi väntade oss på vår färd
tog längtan efter friluftslifvet äfven dem. Men hafva de icke
kommit i väg innan sjukvården började, blir det nog aldrig.

Så bjödo vi Österåsen och systrarna farväl och fortsatte
ångbåtsfärden. Älfven låg nu i solnedgång. Eds kyrka
lyste fridfullt uppe på backen, en förtjusande dager låg öfver
nipan midtemöt, öfver hvars kant en liten get tittade ut
med en mycket filosofisk uppsyn.

*     *
*


Vid Fors, där ångbåtsleden slutar, satte vi oss upp på
våra velocipeder, nästan högtidliga vid tanken på att vi
snart voro inne i Resele och Lidens socknar, hvilkas
naturskönhet så mästerligt har återgifvits af Pelle Molin. Och så
underbart att få lära känna Molins ådal en ljus sommarnatt!
Det är bara det röda skimret efter solnedgången kvar, då
vi passerat Forsmobron och kommit upp på höjden där
älfven gör en skarp sväng från Reseledalen. I skymningen
och på afstånd ser Forsmobron än mer gigantisk ut än
vanligt och dock så lätt som en slöja. Skarpt forsar älfven förbi
vilda skogsnipor, få människoboningar synas. Uppåt dalen
stänges utsikten af ett skogklädt berg, harmoniskt afrundadt
till formen, allvarligt, men likväl icke skrämmande. Bakom
det dröja nu kvar på himlen endast några ljusa strimmor.
De draga oss bort från forsen. Tysta fortsätta vi inåt Resele
på en väg, som går älfven helt nära och hvaröfver niporna
höja sig, ej i någon sammanhängande ås utan bildande sig
till kullar, mellan hvilka kjusor locka med den yppigaste
vegetation.

Om man bara aktar sig för att göra resultatlösa och
dumma jämförelser, skall man finna denna dal sällsynt vacker.
Det finns dalar här i världen, hvilkas skönhet väcker häpnad
genom sina gigantiska berg och höga forsar och hvilka göra
sig gällande på fotografier. Med dem skall man icke jämföra
den, ty däraf finns intet. Nej, det är med denna dal som
med ett ansikte, hvars skönhet ligger i själfullheten: kameran

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1902/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free