Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De lättast tillgängliga finnas i Dysån vid byn Evertsberg
och i Knäån vid Brunsberg. Denna senare å visar på en
sträcka af ett par kilometer det ena fallet öfver det andra
likt trappsteg. Tänk, hvilken drifkraft, som går förlorad!
Det största af dessa fall, »Stopet» eller Stupet, är
beläget cirka en halftimmes väg norr om byn invid Stops
fäbodar. Fallet är lodrätt och omkring femton meter högt.
Omgifningen mycket storslagen och vild. Under fallet synas
grottbildningar. Vid låg sol strålar en vacker regnbåge i
vattenstänket, om man intager den rätta ståndpunkten mellan
solen och fallet. Vägen dit, en dålig körväg, tager af vid
skolhuset, där man kan erhålla närmare besked och möjligen
äfven vägvisare.
Cirka en half mil norr om byn Asen har Dalälfven ett
rätt ansenligt fall, Stora Sunnet. Där ofvanför vidtager
Trängslet (se nästa uppsats), en sträcka som troligen är
den allra märkvärdigaste Dalälfven kan uppvisa. Älfven
brusar fram genom en djup klyfta, hvilken är omkring en
half mil lång och på sina ställen så smal, att man troligen
skulle kunna lägga en trädstam som brygga öfver. Man
torde här få en liten föreställning om Coloradoflodens
berömda cafion i Amerika.
Men huru djup är klyftan? Ja, därom kan jag verkligen
icke gifva besked utan öfverlåter gärna åt den djärfve
turisten att undersöka det. Jag vill dock tillråda honom att
först taga sig en försvarlig olycksfallsförsäkring. Det är ej
ens på alla ställen man kan komma tillräckligt nära svalget
för att kunna se älfven, utan hör där endast det dofva
bruset nedifrån.
Visserligen påstås det, att ett par Älfdalsbor vid
synnerligen lågt vattenstånd skola hafva passerat klyftan i båt,
dels roende och dels klättrande utmed de branta
klippväggarna, men den, som sett belägenheten på närmare håll,
måste betvifla detta. Hvem skulle väl vilja med lugri
besinning gifva sig in i en dylik farled? Några flottningskarlar,
troligen obekanta med stället och kanske något påstrukna,
lära verkligen hafva försökt vågstycket och spårlöst försvunnit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
