Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utsikten i öfrigt vore mycket att säga. Det kan ock
sammanfattas i få ord. Så långt blicken når, utbreda sig
bergsträckor i mjuka våglinjer, den ena öfver den andra. De
olika afstånden betecknas af färgskiftningar från skogens
vanliga gröna färg till blått och ljusaste himmelsfärg. Långt åt
väster och norr skimra snöfält, genombrutna af mörkare fläckar.
Sänker man blicken till den närmaste omgifningen, så
har man höjder och djup åt alla sidor. Bergen tyckas trängas
om platsen, ty nere i dalarna finnes knappast rum för någon
smal, ljusgrön myr, en bäck eller en blank skogstjärn. Moder
jord måtte verkligen vara bra gammal, så rynkig som hon är.
Bergsidorna hafva här och där mörkare ränder. Dessa
utvisa loppet af någon bäck, kantad af granskog, hvars mörka
grönska bryter af mot furuskogens ljusare färg. Denna
företeelse visar sig bättre från Långsjöblecket, hvars kala hjässa
sticker upp rätt i norr bakom ett närmare liggande berg.
Vid femtiden manade jag mina fortkomstledamöter till
uppbrott. Väl skulle jag kunnat trifvas här ännu ett par
timmar, men jag började känna mig törstig och visste, att
något vatten fanns ej så högt upp. Vid nedstigandet tog jag
en ny riktning, vinkelrät mot den förra, d. v. s. åt norr.
Där nere vid Nafrans lopp vinkade nämligen ett litet
fäbodställe, Nafvardalen.
Nedstigandet gick bra, tack vare tyngdlagen, och inom
kort satt jag i fäbodstugan vid ett välförsedt bord. Min
portmonnä, understödd af litet galanteri mot fäbodkullan, hade
hastigt framtrollat bröd, smör, ost och filbunke, hvilket jag
lät mig väl smaka, medan jag språkade med kullan och
betraktade stugans bastanta inredning. En af de väggfasta
sängarna skulle bli mitt nattläger, såvida jag ej föredrog
att ligga ute i en hölada för värmens och flugornas skull.
Den väldiga, af gråsten murade spiseln, i hvilken stora
kittlar med vassla kokade, vore värd sitt eget kapitel.
Förr i tiden ifrågakom aldrig någon betalning för visad
gästfrihet i fäbodarna. Men nu allra minst, då skogarna
tidtals rent af vimla af folk, arbetare med sina förmän och
resande, skulle dylikt ej bära sig. Kullan berättade, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
