Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mjölken af mellan tjugu och trettio kor vissa dagar såldes
till sista droppen utån att fylla behofvet.
Följande morgon, sedan vallgossen aftågat med sin hjord
och kullan fått tid att söija för min förplägning, stod jag
åter med ränseln på ryggen, färdig till vandring. Jag kände
mig starkt frestad att bestiga det icke så långt norrut
belägna Långsjöblecket, men afstod därifrån och återvände
utefter ån ned till Nafvarnäs.
Nu var jag åter inne på körvägen och följde den uppåt
Aspvaslan omkring en half timmes väg till ett öppet ställe
invid ån, hvarest några åkdon stodo öfvergifna. Här hade
alltså de vägfarande lagt bördan på hästens rygg för att
kunna komma vidare till bestämmelseorten. Det kallas att
klöfja.
Hoppande på stenarna passerade jag ån utan att väta
föttema. Jag visste, att på östra stranden vidtog en
gångstig, ledande snedt uppåt berget norrut till Tennbodama,
Tåten och Skärbergs fäbodar, cirka en halftimmes väg mellan
hvaije ställe. De båda sistnämnda ligga högt och erbjuda
en ganska vidsträckt utsikt.
Klockan var öfver tolf när jag nådde Skärberg, det
nordligaste målet för min vandring. I förbigående må
nämnas, att endast under juli och augusti månader vistas
boskapen i de aflägsnare fäbodarna. Andra tider är där öde
och tomt, såvida ej några skogsarbetare tagit dem i
besittning.
För penningar och goda ord fick jag äfven här fram
hvad huset förmådde i matväg. Jag fick äfven upplysning
om att jag ovetande gått förbi en sevärdhet af prima slag,
nämligen Jätte- eller Resekyrkan, en gammal ruin af någon
stor stenbyggnad. Det var ju förargligt! En kyrkruin så
långt borta i vildmarken skulle väl varit värd att beskåda.
Vid tvåtiden anträdde jag åter min vandring. Nu bar
det öster ut ned i dalen vid Rotälfven. Där ämnade jag
besöka socknens största vattenfall, Sunnet. Vägen ledde ned
till en flottningsdamm, omgifven af diverse kojor, strax
ofvanför fallet. Jag följde älfvens lopp ett stycke öfver de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
