- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1902 /
261

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVEDJEBRUKET PÅ FINNSKOGEN.

2ÖI

Då slog örnen eld åt honom,
och han tände sedan sveden.

Nordan hven och elden brände
snart till aska alla träden.

Sedan tog han gyllne kornen,
dem han i sin väska hade,
och i askan där och mullen
sådde han dem ut och sade:

»Nu jag sår det gyllne kornet
mellan svedens svarta bränder,
sår i kraft af skaparns godhet,
sår som med hans egna händer.»

Såsom här berättas om Väinämöinen, så gjorde
finn-folket i Värmland vid sitt svedjande.

Fast botten fordrades till hyva haahtamaa (god sved).
Till haahtamaa valdes därför en någorlunda stenfri höjd,
back- eller bergsluttning. Myrmark och sank botten
undveks, ty sådan hindrade bränningen, och brann det ej bra,
kunde man ej påräkna god skörd.

Ett högt läge valdes för fallet äfven af det skälet, att
skörden då var bättre skyddad för kalln (frosten). Denna
var en farlig fiende, och nödår af sådan anledning voro
förr ej ovanliga på Finnskogen. Lågt belägna fall och åkrar
voro och äro ständigt utsatta för densamma. Ju högre fallet
är beläget, desto mindre fara för frost.

På försommaren fälldes skogen å haahtamaa eller
svedje-marken. Fällningen skulle vara afslutad före slåttem, d.
v. s. midten af juli. Men alla löfträd fingo stå kvar till
hösten för löftäktens skull.

Fallfällningen var ej något obetydligt eller lätt arbete.
Man måste taga ihop med urskog af hundraåra träd. Vid
fällningen sökte man så mycket som möjligt lägga träden
jämsides, för att hvarje fläck af sveden skulle bli öfvertäckt
och bränd. Man började därför fällningen vid ena kanten
och lät träden undan för undan falla öfver de redan
nedhuggna. Småträd fingo ligga som de voro, men de stora
kvistades för att riset skulle falla mera kompakt och bättre
förbrinna. Torra träd fälldes ej. De brunno ändå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1902/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free