Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lomskinn, en annan hade blott en näfverstrut full o. s. v.*
Efter detta lilla utsäde nändes man ej* på flera år taga
något af skörden till bröd. Men allt eftersom genom köp
eller odling mer utsäde erhållits, kräfdes större svedjeland.
Dessa kunde stundom vara ansenliga nog, och vid
gemensamt svedjande kunde fallet vara flera tunnland och
upptaga ena sidan af en hel bergsträcka. Förste bebyggaren
i Rattsjöberg i Hvitsand, den rike finnen Häiki Häkkinen,
efter hvilken bouppteckning gjordes den 29 mars 1669,
efterlämnade bland annat äfven 32 tunnor råg — ett för
den tiden ansenligt förråd, hvartill fordrats stort svedjefall.**
Sedan hoggstret, såsom sveden kallades efter fällningen,
under följande vår och försommar torkat, skulle det under
högsommam brännas. Var det sämre svedjemark, brände
man ej under första, utan under andra sommaren efter
fallfällningen, emedan sveden därigenom ansågs bli bättre.
Bränningen skulle försiggå på två sidor midsommar, d.
v. s. vid midsommartiden. Tidig bränning ansågs
fördelaktig. Ty ju tidigare utsädet kom i jorden eller rättare i
askan, desto bättre grdråg (grönråg) erhölls till
kreatursbete på hösten, och desto säkrare kunde man hoppas på
god skörd.***
Såsom nämndt måste hoggstret vara torrt vid bränningen.
Regnig väderlek, som hindrade svedjandet, medförde dålig
skörd och hungersnöd för nästa eller till och med två föl-
* Och ägde man ej sädeskorn, så var man ej rädd om besväret för att
skaffa sådant. En torpare i Glava säges till och med hafva begifvit sig öfver
till Finnland för att få en skäppa råg. — Och från senare tid berättas att
den för sin ovanliga styrka bekante Anders i Mackartjårn vid midten af
1800-talet i Karlstad köpt en tunna råg, som han bar på ryggen 2 mil till Fryksta.
Sedan han därifrån rott den efter den 8 mil långa Fryken till Torsby, bar
han den åter omkring 6 mil till Blindhanstorp i S. Finnskoga.
** P. Nordmann: Finnarna i mellersta Sverige, Helsingfors 1888.
*** I oktober — sedan det frusit — släppte man nämligen fåren på för
att afbeta rågen, som därigenom ansågs bli bättre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
