Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På nederbörden syntes och ansågs svedjeröken hafva
ett menligt inflytande.
Ett sotfall, såsom sveden benämndes efter bränningen,
vågade man åtminstone i senare tid icke helt lämna utan
tillsyn af fruktan, att elden åter skulle uppflamma. Ur en
och annan myrstack kunde det ryka länge. Och det har
händt, att blåst framkallat eld efter flera dagar — ja, till
och med sedan rågen blifvit sådd, så att man nödgats så om.
Svedjefall från Bjurbäcken i Mangskog.
Fot. af A. Aureuus.
En nybränd sved erbjöd ett ödsligt och förhärjad t
utseende. Elden hade förtärt allt, ris, kvistar och mindre
trädstammar samt gräset och mossan på och mellan stenarna,
så att dessa ohöljdt framträdde i naken hvithet mot den
svartbrända marken. Somliga trakters stenbundenhet gjorde
att sotfallet i det stora hela gaf anblick af idel sten bredvid
och öfver hvarandra med en och annan svart remsa af
aska emellan. Om ett nyss afbrändt svedjeland, som doktor
P. Nordmann såg i Röjden i S. Finnskoga år 1888, säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
