- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1902 /
298

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vi lugnade därför vår oro för väderleksförhållandena
med den gamla satsen »mulen morgon gör klar dag» —
hvilket ock sedermera bevisade sig vara sant — och sedan
packningarna fastbundits och cyclama pumpats, satte vi oss
upp i sadlarna, vinkade ett stilla farväl till ett sofvande,
fridfullt Grisslehamn och foro snabbt och ljudlöst därifrån,
förhoppningsfullt motseende de nya erfarenheter och intryck,
vår resa skulle skänka.

Marschrouten var uppgjord på förhand efter ett
studerande af generalstabens karta. Vi ämnade göra en tre dagars
tur rundtom i Roslagen med de gamla historiska platserna
Penningby och Finsta, hvilkas blotta namn försatte oss i
stämning, till hufvudmål. Första dagen tänkte vi hinna till
Norrtälje, dit vi hade omkring 5 mil. Här skulle vi hvila ut och
tillbringa natten. Nästa dag skulle Penningby och Finsta
besökas samt nattkvarter tagas på Rimbo järnvägshotell.
Tredje dagen ärnade vi fara en annan väg hem till vårt
Grisslehamn igen. Antingen gå med järnvägen från Rimbo
till Häfverösund eller också cycla hela vägen förbi
Kristine-holm, Lundås och Schebo bruk, det skulle sammanlagdt bli
ungefär 7 mil. öppnade sig under tiden några andra, mera
lockande utsikter för oss, var det ju intet, som hindrade att
resplanen i någon mån ändrades.

Vägarna på Wäddö, liksom i allmänhet i Roslagen, äro
präktiga för velocipedåkning, hårda och för det mesta
omgifna af skuggande gran- och löfskog. Något backiga äro
de visserligen, men jag anser dock, att den person öfverdref,
som förklarade att han efter en ganska forcerad velocipedtur
mellan Grisslehamn och Willaholm befann sig i det tillstånd,
hvari en stark sjögång, uppför vågor och nedför vågor,
försätter en mindre sjövan person.

De första sex fjärdingsvägen följde vi vänstra stranden
af Ortalaviken, som skiljer den långsträckta Wäddön från
fastlandet. Vid kanalbron, en liten bit söder om Wäddö
kyrka, togo vi af till höger och foro in på fastlandets mark.

Ännu så länge var det friskt i luften, tyst och svalt i
skogen, inga vandrare utefter dikesrenarna, intet slåtterfolk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1902/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free