Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• Rospiggama äro, åtminstone när man kommer i endast
ytlig beröring med dem, ett ganska vänligt och godsint folk,
som gärna taga åt sig beröm och äfven gärna återgälda det.
Ett stycke längre fram på vägen mötte vi en
bondgubbe, körande ett forlass.
»Är hästen rädd?» ropade en af oss emot honom och
en annan af oss tilläde: »Nej, han är visst inte det, han ser
så beskedlig ut.»
Gubben drog genast in tömmarna och log ett bredt
leende, helt smickrad och belåten.
»Hinte ’ä ’an rädd hinte», försäkrade han, »’älst som
fröknarna hockså si så beskedliga hut!»
Ju längre man kom in i landet, dess soligare blef vägen,
dess mera omgifven af åkrar och gärden. Vi passade på,
när vi foro förbi en grönskande skogsbacke, slogo oss ned
i skuggan under björkarna och intogo vår matsäcksfrukost
samt hvilade ut en stund. En af oss bar innanför blusen
ett par blad af generalstabens kartor, hvilka nu togos fram
och rådfrågades. Syster Mina upptäckte därvid namnet Noor
med stora bokstäfver på kartan och föreslog, att vi skulle
göra en afstickare ned till denna egendom.
»Det är en bland Roslagens största och finaste
herrgårdar, det syns ju på fetstilen», försäkrade hon, »jag törs
ej säga, om det inte är ett gammalt slott rent af. Det blir
bara en mils längre väg för oss, en half mil dit och en half
mil åter till stora landsvägen. Det lönar bestämdt mödan!»
För säkerhets skull måste vi dock lofva att ej bli
förargade på henne, ifall vår förväntan på något sätt skulle
bli besviken. Och det var nog godt, att löftet afgifvits, ty
Noor var en helt vanlig mindre herrgård; utom en ganska
stor och vacker park var där intet att bese. Vi passade
på och köpte i mejeriet ett par liter iskyld mjölk, hvilken
smakade oss utmärkt. Vårt hopp om jordgubbar som
till-tugg vardt dock om intet, ty genom den intensiva torkan
hade de alla blifvit förstörda.
Alltmera brännande blefvo solstrålarna, allt tyngre
gingo velocipederna. Snart böljade vi också märka, att vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
