Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men middagssolen brände hett, vi måste söka hvila i
en skuggig, inbjudande skogsdunge, och innan vi uppnått
vårt nästa mål, Finsta, hade klockan redan hunnit bli öfver
6 på e. m.
På vägen till Finsta besökte vi Lisa, eller Addarsnäs,
som ägaren hellre lär vilja kalla det. Här funno vi dock
intet af intresse, om man undantager en liter jordgubbar
och dito oskummad mjölk, som vi efter åtskilliga om och
men lyckades få köpa.
Finsta, den heliga Birgittas barndomshem, det ställe,
där hon fick sina första intryck af lifvet, där hon mottog
sina första uppenbarelser från andevärlden, nalkades vi nu
med ifrig, jag skulle nästan vilja säga andaktsfull förväntan.
Den skuggiga, vackra skogsvägen hade emellertid tagit slut
och vi hade kommit in på en bred, dammig allfarväg. Hur
vi spejade framåt, kunde ingen byggnad, som påminde om
ett gammalt herresäte, upptäckas, intet brutet koppartak
höjde sig öfver trädkronorna, ingen smärt tornspira stack
upp mot himmelen. Endast en hög, nedrökt fabriksskorsten
skönjde vi samt en massa låga fabriksbyggnader och
arbetarbostäder. Vår stämning sjönk och några druckna arbetare,
som mötte oss i fabriksgatan, gåfvo oss ett rent af pinsamt
intryck.
Men vi fortsatte vägen, och efter att ha svängt om en
uppförsbacke fingo vi se det gamla säteriet Finsta, inbäddadt
under höga, lummiga lindar. Det såg så fridfullt ut, så
skuggigt och hemtrefligt, att vi med ens glömde både
fabriks-bullret och de rusiga karlame och åter kommo i stämning.
Vi kände ej alls den nuvarande ägaren af Finsta* eller
hans familj, men då vi hörde oss för, ifall man finge bese
de minnesmärken, som funnes kvar från Sancta Birgittas tid,
erbjödo sig genast ett par glada, intresserade ungdomar att
bli våra ciceroner.
Af Birgittas barndomshem finnes ej alls någonting kvar.
Det nuvarande corps de logis’et är på sin höjd 100 år, men
de gamla lindarna ha säkert stått sedan Sancta Birgittas
* Finsta gård står ej alls i något samband med Finsta sulfitfabrik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
