Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den nedre våningen fanns en sängkammare i hvitt, hvarest
en ovanligt lång säng tronade med en sänghimmel liknande
en krona öfver. Här brukar prins Carl bo, när han ibland
kommer till Ekebyholm för att jaga; den långa sängen är
enkom gjord för hans räkning. En stor blå salong,
smakfullt dekorerad med tapeter och möbelöfverdrag i samma
färger och mönster, är egendomlig för sitt s. k. bastionstak.
Det hvitstrukna taket är nämligen omeradt med upphöjda
lister i mönster efter en af Vaubans fästningar. En del
gamla porträtt af slottets forna ägare prydde väggarna, bl.
a. den s. k. Resare-Bengt eller Bengt Oxenstjema, som på
1600-talet var herre till Ekebyholm.
Vyer från Ekebyholm samt »stora ronden» finnas, om
jag minnes rätt, intagna i Turistföreningens Årsskrift för
sist-förflutna år.
Vi vågade emellertid ej dröja för länge, ty solen steg
allt högre och värmen kändes redan nästan tropisk. Vägen
från Ekebyholm är mycket vacker, med en rikedom af
ovanligt stora och lummiga ekar och lindar. Tack vare dessa
härliga vägvaktare gick den halfva milen till Rånäs’ slott
lätt nog, men man kände i alla fall en obeskriflig njutning
och hvila, när man åkte in under de ännu tätare träden i
Rånäs’ park. En liten bäck sorlade där inne i den djupa
skuggan och gräset växte högt och friskt som ingenstädes
förut. Man njöt af att se dessa saftiga, mjuka mattor efter
alla de torra, brunbrända backar, man farit förbi alltjämt
förut.
I förvaltarbostaden, dit vi styrde våra steg för att be att
få se slottet, blefvo vi mycket knapphändigt hänvisade till
kuskmadamen, som bodde i själfva slottet, och äfven
kusk-madamen såg på oss med otjänstvilliga, misstrogna blickar.
Då vi emellertid nämnde, hvarifrån vi senast kommo och
namnet på vår därvarande ciceron, öppnade denna i grunden
beskedliga Cerberus det obebodda slottets dörrar för oss
och visade oss rum efter rum, sal efter sal, Herre Gud —
jag höll slutligen på att säga: Stopp, min gumma, nu kan
det vara nog. Vi gingo ej igenom slottets alla 90 rum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
