Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af så vidt skilda ursprung och skaplynne. Å ena sidan
lapparna som verkliga naturbarn tagande det hela som en
för dem sällan återkommande högtid samt finnar, hvilka
tyckas helt uppgå i gudstjänsten, och å andra sidan turister
knappt förstående, hvad det är frågan om, när de icke förstå
de talade orden.
Efter högmässans slut hölls begrafning. I enlighet med
dessa trakters sed gick prästen under klockringning kistorna
till mötes utanför kyrkan, i hvilken processionen sedan inträdde
under psalmsång. Som sångare tjänstgjorde en lappkateket,
hvilken iklädd helhvit mudd gick bredvid
begrafningsför-rättaren. Själfva begrafningen skedde sedan efter svenska
kyrkans ritual på finska. Sedan denna akt var öfver, var
det slut i kyrkan, men mycket återstod för pastorn att göra,
medan han ännu var kvar i Jukkasjärvi. Från utbyama
och lapplägren hade brudpar kommit att bli vigda eller hade
man fört sina nyfödda att få dem döpta eller deras nöddop
bekräftade. Många lappar ville också besöka sin pastor,
om icke annat för att ur kyrkboken få veta, hur gamla de
voro.
Marknaden började på tisdagen och försiggick under
de närmaste dagarna, men den tycktes ej vara så liflig.
Kyrkbesöket var nog hufvudsaken vid lapparnas
Jukkasjärvi-resa.
Kiruna, det nya grufsamhället, skulle vi naturligtvis
besöka, då vi voro så nära. Tisdagsmorgonen voro vi i väg
dit. Namnet Kiruna har hopkonstruerats ur namnet på det
största af de bägge jämmalmsbergen, hvars egentliga namn
är Kierunavaara (fjällripsberget). Den infödda befolkningen
använde emellertid aldrig namnet Kiruna, utan kallade den
nya platsen Luossavaara (laxberget) efter det andra stora
malmberget.
Sedan vi passerat älfven, fingo vi en stund fara
genom den präktigaste granskog utefter älfstranden, men snart
bar det uppåt. Barrträden glesnade så småningom,
björkdungarna vunno öfverhanden och voro till sist ensamma
herrar på täppan. Till följd af den nu lifliga trafiken på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
