Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långsträckta raviner, dem vårbäckarna under årtusendens
lopp urholkat, när de brusande utför branterna störtat ner
i dalen. — Att rätt skildra den fägring, som Ljusterådalen
bär i sitt sköte, är dock mera än hvad jag förmår. Jag
kan blott säga: gå dit själf, se själf och säg sedan, om du
det kan, att jag öfverdrifvit.
Innan jag lämnar Ljusteråns dalgång, vill jag dock
fästa uppmärksamheten på en särskild liten del af densamma
— jag menar Nordalen och den där belägna Nordals
kvarn. Bekvämast kommer man till denna punkt, om man
följer stora Faluvägen, till dess man strax bortom
Ofvan-gårdama träffar på en järnvägsöfvergång, hvarifrån man
öfver slätten snart uppnår en hålväg, hvilken till vänster
för ned till kvarnen. Denna hålväg är i och för sig ganska
intressant, därtill skuggig och sval samt föga brant. Och
när man kommit ner, ligger där kvarnen vid en fors, bildad
af Ljusterån. Ofvanför kvarnen en liten damm,
återspeglande de omgifvande branta höjderna, den sorlande ån
nedanför och väldiga nipor rundtomkring, och genom niporna,
själfva höljda af yppig växtlighet, frambryta ett par i sin
ordning af storartade branter omslutna raviner, och strax
bredvid kvarnen ligger mjölnarens stuga, och vid dammen
sitter kanske (så var förhållandet vid ett par af mina besök)
mjölnarens hustru omgifven af sina barn och mjölkar sin
ko, medan kisse ligger bredvid och väntar på sin andel af
kossans tribut — allt under det aftonvinden hviskar i träden
och solens sista strålar brytas i forsens skum. — Vill du se
en tafla af ro och frid, så gå en afton till Nordals kvarn. —
Bilden å nästa sida visar utsikten öfver Nordalen åt söder
med Ugglebobergen i bakgrunden.
På ömse sidor om Ljusterådalen utbreder sig den
bördiga Säter platån, som i nordväst fortsättes af Tunaslätten.
Jag har förr tyckt att en slätt ej skulle kunna äga något
behag annat än ur genuin jordbrukarsynpunkt. Här fick.
jag dock en annan syn på tingen, men så är väl också
Säterplatån med den vidliggande Tunaslätten ej alldeles
lik andra slätter. Den är nämligen ej endast bördig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
