Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Letafors. Letafors’ foraa bruk i Vännlaiid (se försättspl. 19)
erhöll sina privilegier den 21 oktober 1729 och anlades samma år i
Dalby socken, nära 20 mil norr om Karlstad. Då Dalby 1830 delades
i flera församlingar, kom bruket att tillhöra Södra Finnskoga. Det
kallades först Gunneby bruk efter det hemman, på hvars mark det
var beläget, men sedermera Letafors efter Letån, hvaraf det drefs. Det
hade en visserligen öde, men ganska täck belägenhet på sjön Lettens
låga nordöstra strand, just där nämnda sjö söker sig utlopp genom
tvenne bäckar, hvilka efter att hafva bildat hvar sitt fall och
däremellan en liten holme förena sig med hvarandra för att efter några
bösshålls lugnare flöde sedan raskt skynda utför till Klarälfven. Vid
början af 1800-talet flyttades bruket till det större fallet, 800 meter
längre ned. Spiksmedjan säges hafva byggts 1803 och smidet skall
där hafva börjat innan smedjan ännu var färdig. En smed säges där
hafva under bar himmel smidt den spik, som skulle användas vid
smedjans täckning.
Gång efter annan utvidgades brukets privilegier och tillverkning.
Under K. J. Tjeders tid (1826—53) nådde brtiket sin största utveckling;
men efter 1860 böljade rörelsen aftyna och upphörde helt 1871.
Vid Letafors sänder ingen brukshammare mer sitt dån genom
skogen. Alla bruksbyggnader äro nu totalt försvunna och endast
grundmurar i ån vittna om, att här en gång stått ett industriellt verk.
Dammarna finnas väl kvar, men tvinga ej mer Letån till människors tjänst,
utan låta henne obehindradt rusa öfver öppna dammtrösklar eller leka
kurragömma i springor och rämnor och sjunga sin sorlande sång öfver
oinskränkt frihet, tider som flytt och människoverks förgänglighet
Letafors har obetydligt med öppen jord, men genom sina
vidlyftiga skogsmarker utgör det en nästan oafbruten sträcka tvärtöfver
Värmland, visserligen vid dess smalaste del, men ansenlig nog ändå,
nämligen öfver 17,000 tunnland. Om ock Letafors ej vidare äger något
värde såsom bruk, äger det likväl såsom en af Värmlands betydligaste
skogsegendomar nu ett större värde än någonsin förut, ett värde som
årligen växer.
Den gamla herrgårdsbyggningen står ännu kvar och har först
under de senaste åren blifvit fullständigt inredd. Letafors är det
vackraste stället i Finnskoga och ett af de vackraste i hela Öfre Älfdalen.
Omgifvet af högstammiga björkar, framträder det präktigt, vare sig
man nalkas från öster och ser det på höjden öfver fallet med de
kvarstående gamla dammarna och den solida dubbelhvalfviga
landsvägsbron, eller man kommande från väster ser det vid slutet af den långa
naturliga allé, som bildas af björkhagen utefter Letåns norra strand. —
Från Letafors har man en vidsträckt utsikt åt alla håll. I söder, strax
nedom gården, flyter Letån, som här bildar det vackra fallet Genom
ett par förhuggningar skymtar man i väster sjön Letten. I öster
sväf-var blicken obehindradt och fritt öfver Letåns skogfyllda dalsänkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
