Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sömn, löpa i fjällen dagen i ända och natt efter natt, vada
öfver iskalla åar och rifvande forsar, pulsa i bottenlösa myrar
och genomvåta snödrifvor, hoppa på tufvor och klättra i berg,
i solsken och regn, snöslask, isbark, storm och isande dimma.
Och när värmen kommer, har man myggens oräkneliga
milliarder att kämpa mot och man fyller kåtan med kväljande
rök för att bli dem något så när kvitt. Då komma också
broms och flugor och jaga renarna som galna kring alla fjäll,
så att hvarken folk eller hundar förmå hålla ihop dem. Men
så har man ju också sina angenäma handelsresor till Norge
med gästning hos bönder och handlande, med laddevin och
torskätning och ångbåtsresor och andra märkliga ting.
I långliga tider har nomadlappens lif förflutit ungefär
på detta sätt. Man kan dock äfven här liksom i allt annat
skönja en tydlig utveckling och framåtgång, äfven om den
hos lapparna gått långsammare än hos de kringboende folken.
Lapparnas kultur har sin historia, äfven den, och med hjälp
af språkvetenskap, historia och arkeologi kan deras
kulturutveckling följas långt tillbaka i tiden, till och med åtskilliga
tusental år, med tillräckligt stor säkerhet åtminstone ett par
årtusenden. Sålunda kan arkeologin bland de i vårt land
gjorda stenåldersfynden särskilja sådana, som tillhöra en
arktisk, nordlig kulturvärld, och då man har all anledning att
antaga, att dessa arktiska stensaker tillhört lapparnas
förfäder, böra således dessa ha bott på den skandinaviska halfön
sedan åtminstone femtusen år tillbaka, efter den vanliga
arkeologiska dateringen. Hur långt i söder deras område då
sträckte sig, är omöjligt att säga, men vid den historiska
tidens början tycks det i söder ha gått ungefär lika långt
som det nuvarande Lappland — nu går det ju mycket längre.
När de nuvarande svenskarnas och norrmännens föriäder
började utsträcka sina färder uppåt de nordliga delarna af
sin halfö, kommo de snart i nära beröring med lapparna,
hvilkas språk ännu i dag bevarar en mängd spår häraf i form
af s. k. urnordiska lånord. Af nordborna lärde sålunda
lapparna känna en mängd nya kulturmoment, oxe, ko, get, far,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
