Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grönhögens lilla hamn står angifven på generalstabens
karta, men icke vare sig i sjökortet eller i
seglingsbeskrif-ningen. Lotsar och fiskare m. fl., af hvilka upplysningar
begärts, hade ingenting annat att förtälja, än att de visste att
hamnen fanns och besöktes af småskutor. Vi hade alltså
all anledning att se oss väl före, då Öland kom i sikte. Först
syntes Ottenbylund som en ljusblå skugga och med ledning
däraf var det lätt att fa sikte på »Långe Jan», det bland
sjöfarande brukliga smeknamnet på fyren på Ölands södra udde.
Sedan framträdde Ottenby väderkvarn samt As och Ventlinge
kyrkor och skogslunden vid Parboäng. Med ledning af dessa
märken var det lätt att konstatera, att kursen var den rätta,
och det dröjde icke heller länge, innan hus och väderkvarnar
i Grönhögen kunde urskiljas. När så till sist vi kunde se
masterna på några jakter och båtar i hamnen och något
söder om denna en hvitkalkad sten, som tydligen skulle
användas som inseglingsmärke, var det en »smal sak» att
mellan ett par afbrutna prickar söka sig in i hamnen och komma
till ankars där.
Då allt var klart ombord efter ankarfallningen, visade
klockan på n. öfverfarden hade sålunda skett på något
litet mera än 4 timmar.
Hamnen var af enklare slag och tydligen ganska otreflig
att ligga i, när vindarna stå hårda mellan syd och sydväst.
Före oss lågo där ett par ölandsjakter och ett par
blekingska sillfiskare, hvilka lätt kännas igen på sina efter dansk
modell byggda båtar.
Efter att hafva lagat och intagit ett stadigt mål mat
och något snäft hafva afvisat ett tilltänkt besök ombord af
den ene sillfiskaren, som uppenbarligen hade supit något för
mycket på sin, som vi sedan sporde, lyckade sillfangst, läto
vi ro oss till land för att göra en vandring till Ottenby och
södra udden.
Vid Grönhögen gifver själfva naturen och äfven nästan
allt, som är gjordt med människohand, en ständig påminnelse
om att man har kommit midt upp uti den yngre siluriska
formationen. Landet är liksom ett stort fat tunna kalkstens-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
