Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arna tätt bredvid hvarann, en sofvande jättemös höga, mjukt
rundade, yppiga bröst.
Jag vandrar bort från bygden, på landsvägen, som . genom
skogarna, öfver höjderna för till Säfsen, till finnmarkerna
kring Värmlandsgränsen.
Förbi småbyar och småsjöar — Bo tar na och Norarna.
Förbi Norhyttan, där den hvita förvaltarbostaden lyser
ståtlig och förnäm högt uppe i skogen, medan arbetarnas
slagg-stenskasärn står på vägkanten som en trasgrå, förfallen och
föraktad tiggare. Förbi Burängsbergets grufvor, upp mot
Skattlösbergets gröna höjder.
Efter några timmars vandring genom skog och öfver
myr — långa sträckor utan en stuga eller ett spår af
människor — tar en biväg af från landsvägen. En bred, mjuk
väg, som sakta sluttar utför genom en präktig, vildväxt
löf-skogspark. Höga, gamla träd med utrymme mellan
stammarna, luftiga salar under kronornas genombrutna, dallrande tak.
Man har en behaglig känsla af att man närmar sig
målet, och att målet är en gammal stillsam och hemtreflig
herrgård. Och snart skymtar den röd och varm genom
grönskan.
Den har två namn, Nya Prästhyttan och Vännerbo.
Jag vet icke, hvilketdera är äldst; numera benämnes den
vanligen med det senare, och det är ett namn som duger och
passar. Man tycker vid första skymten, att där måste
vänner bo, där måste man känna sig hemma och finna trefnad
och trohet och guds-fred, om någonstans på jorden.
Och detta fast jag vet, att jag icke ens har bekanta där.
Några rum bebos nu af en rättare med familj och en ogift
skogvaktare, de andra stå tomma och obebodda.
Men det är ingen svårighet att befolka dem med
gengångare och se dem fyllda af ett för länge sen tystnadt och
slocknadt lif.
Det lefver ju också kvar Kär och där. På stallbacken
framför uthuslängan ligga tre ynglingar i gräset och sofva
middag, ur stallet hörs en gnäggning, och vällingklockan
hänger ännu i sin galge, som stiger från gafveln af stugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
