Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrkan, cellfängelset samt ett antal bankhus och den nya
ståtliga artillerikasernen består staden af nästan idel trähus.
(Märkligt nog logerar äfven brandkåren i ett trähus,
förmodligen för att gifva densamma en desto starkare känsla af
samhörighet med stadens öfriga invånare och sätta fart i dess
verksamhet.) Men läget är vackert och friskt, på en sakta
fallande sluttning åt väster mot sjön, och de öfverallt
kringströdda små trädgårdarna, den doftande allén af
balsam-popplar längs stranden ge behag och fägring åt den lilla staden.
Ja, sedd på något afstånd en aftonstund från den midtemot
liggande Frösön, när den nedgående solens röda guld förskönar
och sammanstämmer det hela, tar sig staden både ståtlig och
ansenlig ut, hvartill icke minst bidrager den öfverst på höjden
tronande, vackert dominerande kasernen med sitt allvarliga
portalprydda midtparti i gammalsvensk dottsstil, stadens
ståtligaste byggnad, ett verk af arkitekten Erik Josephson.
För öfrigt är staden snygg och fin samt ganska fridfull
och stilla, dock icke utan en viss liflighet i handel —
Jämtland har ju något öfver 100,000 invånare, och för dem alla
är Östersund det naturliga ekonomiska centrum — har 4
tidningar, elektrisk belysning, goodtemplarloger och andra
modärna förträffligheter, saknar nästan alldeles industri (dock
finnes mekanisk verkstad och bryggerier) samt har ganska
goda hotell. Ännu bättre är likväl utvärdshuset, det lilla
nätta Aspnäs, som midtöfver på Frösön höjer sina gaflar
öfver löfmassorna och inbjuder östersundingarna att slå sig
ned under de små hvitstammiga björkarna på dess gröna
sluttningar, en kallelse som gärna och med allt skäl följes,
ty ett vänligare och i bästa mening mera familjärt
utvärds-hus kan man ej träffa på. Maten är som den finaste svenska
hem-mat, vare det nog sagdt, och de duktiga granna jämtskor
och den nätta kulla, som passa upp dig, där du sitter på den
af humlerankor höljda glasverandan eller i gröngräset under
björkarnas skugga, ha den förträffliga egenskapen att icke
vara, som ofta i vårt goda land, bortkurtiserade och
förkonst-lade, utan enkla, vänliga, naturligt okonstlade och glada
varelser. Man märker, att de höra till ett godt hem — det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
