Svenska Turistföreningens årsskrift / 1903 / 101 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tre matta stjärnor på hela den bara himmeln, och långt ute
öfver sjön låg månen i ett flor af ljusgrå dimma och sken
svagt och drömmande öfver det blanka vattnet. Då och då
hördes en lat bölja skvätta öfver stenarna med ett ljud som
pinglet af en silfverklocka. Det stod en mäktig doft ur
marken af porsört och linnéa, af pyrola och nyslaget gräs,
och stötvis kom en pust af mandel från rönnen och den
blommande oxeln, blandad med tallarnas kådiga lukt. Det
flammade friskt af tjärved inne på den öppna spiseln i stugan,
och kaffegummans skugga strök hemsk förbi de ljusa
flammorna, fram och tillbaka, krokig och stor.

DEN BÄST BEVARADE STUGAN VID GAMLA GÅRDEN.

Ute på slätten tände vi ett bål till vår glädje. Pinnarna
togo eld så lätt som facklor, och deras tjära smälte af hettan
och rann i fladdrande droppar ned på marken. Röken steg
i en rak stråle från bålet upp i luften, där den knöt ihop sig
till en boll, som växte och växte, tills den med ens brast
och dröjande flöt bort i rymden. Det hade varit nordostlig
vind och gräset var utan dagg. Vi lågo på rygg och följde
rökens strimmor öfver himlabottnen. Det var en som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>