Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gården, nuvarande slottsparken, hvilket begagnades till
residens intill 1681 eller 1682, då 2 nya hus för ståthållarens
räkning på hela länets bekostnad nybyggdes, hvilka för detta
ändamål användes till 1767, då de voro obeboeliga. Nödiga
medel att underhålla slottet saknades på grund af landets
genom ständiga krig utblottade tillstånd. Endast några af
de kungliga rummen höllos nödtorftigt vid makt. En del
inventarier försåldes eller gåfvos till hospitalet. Skador af
betänkligt slag träffade rundlarna genom vattnets skärningar,
fönstren brusto för storm och ersattes med träluckor,
tak-spånen sletos bort, bjälkar och golf fördärfvades af röta och
en del fönster i öfre våningen stodo utan både glas och
luckor. Slutligen funnos endast få rum, som kunde bebos.
För de stackars landsstatstjänstemännen, som hållit på att
frysa ihjäl på slottet, uppfördes 1690 en stuga med 4
kammare på yttre borggården, hvilken användes till på
1760-talet.
Omsider måste något göras, om ej slottet skulle falla i
grus. Några reparationer företogos på 1690-talet. 1698—99
täcktes taket med tegel i stället för spån för en kostnad af
14,243 dir sm.; 28,000 tegel åtgingo. Dock förblefvo
rundlarna utan ny täckning till på 1760-talet, då de täcktes
med plåt.
Gifvet var att slottet under de följande penningfattiga
tiderna skulle fa alltmer förfalla. Allvarliga påminnelser af
ståthållarne fattades ej. Slutligen rasade en god del af
nordöstra rundeln och man- befarade att den nordvästra skulle
göra sällskap. Om slottets tillstånd 1737 yttrar borgmästaren
Sahlin i sin Örebro-beskrifning, att det var »ett af de få
öfverblefna riksens slott och härligheter, hvilka ännu icke
undergått total förstörelse», men att det med undantag af
några få rum — ränteri, arkiv, gevärsfaktori, rustkammare
och arrestrum — »stod alldeles tomt och öde, afbidandes
hvad tiden eller Höga Öfverheten täcktes göra till dess vidare
fall eller upprättelse» (!)
Och en »upprättelse» kom efter flera förgäfves gjorda
försök under landshöfdingen, grefven till Äsplunda, Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
