Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några af de märkligaste minnen, som äro förbundna med
slottet, hafva vi i det föregående inflätat. Ytterligare må
några antydas för att visa slottets betydelse och användning
under tidernas lopp.
Medeltidens fäste blef, såsom redan är anfördt, under
Vasakonungarnes tid förvandladt till en kungaborg och tillika
medelpunkten för en stor landthushållning, som hade att
tillvarataga och tillgodogöra de vidsträckta marker och
egendomar, som Gustaf Vasas hårdhändta reduktion beröfvat
kloster, kyrkor och präster. Efter Lars Siggesson Sparres
död 1554 lades slottet under fogdeförvaltning, tills det 1571
anförtroddes åt Måns Knutsson Roos till Blomberg, just vid
den tid, då hertig Karl med kraftig hand begynte gripa in i
sitt hertigdömes styrelse. Till ståthållare insatte han 1579
sin trogne och pålitlige tjänare Jost Kurzelly som 1606
efterträddes af Bo Ribbing, hvilken innehade det till konung Karls
död, då Örebro slott och län blefvo hertig Karl Filips
egendom och förvaltades under drottning Kristinas omedelbara
uppsikt. Efter Karl Filips död förpantades slottet och Närke
åt änkedrottningen, hvarpå panten efter hennes död i dec.
1625 återgick till kronan, då konungen konfirmerade
borgmästaren i Nyköping Joachim Danckwardt på det redan
öfver-tagna arrendet af slottet med underlydande, hvilket varade
till 1629. Med änkedrottningens bortgång var ock slottets
glansperiod förbi.
Omedelbart efter Lars Siggesson Sparres död nedsände
konungen sin tjänare Erik Knutsson (Sparre af Angsö-grenen,
hvilken stupade i slaget vid Axtorna 1565) att anamma
slottslofven. Till honom bad konungen Sparres änka, fru
Brita (Trolle) »vara obesvärad och strax öfverantvarda det
inventarium, som tillbörligt är». Inventeringen skedde den
4 febr. 1554 och upptager handlingen ungefar samma
persedlar, som Lars Siggesson mottagit 1525. Men detta
tillfredsställde ingalunda den ekonomiske konungen, som i ett
strängt bref till fru Brita kräfde vida mer. Han förundrade
sig öfver att slottet »vore blottadt icke allenast på skytt och
andra synnerliga ägodelar, utan också på fiskredskap och dy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
