Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visare. Men den ene efter den andre undskyllde sig,
somliga visste ej ens hvar Lyberget låg, och jag började redan
misströsta, då jag träffade Valfrid.
Valfrid var en 16 eller 17 års yngling, som begifvit
sig hit i lördagskvällens ledighet och ej syntes obenägen för
ett extra äfventyr. En diskvalifikation hade han däri, att
han ej själf gått vägen till Lyberget, och en annan däri, att
han ej synnerligen förstod eller talade svenska — alla mina
frågor besvarade han med ett förberedande »hQär» (huru) — men
här var knappt något val. Det hölls alltså ett krigsråd med
några välmenande äldre personer, som tycktes hafva varit
hans anhöriga, i en utvändigt träspånklädd, med blyinfattade
fönstergluggar försedd stuga; här häfdes Valfrids sista
betänkligheter och försågs han af de gamla med instruktioner
om vägen, allt beklagligen på det för mig okända
landsmålet. Sålunda uppgjordes sällskapet, och klockan V2 9
startade vi tillsammans. Timmen var sen, men kvällen var
någorlunda klar, och jag lefde alltjämt i föreställningen om
den halfva mil allena, som skulle skilja mig från målet; den
borde kunna tillryggaläggas på en timme, och sedan skulle
det enligt Resehandboken finnas kvarter på platsen.
Valfrid gick före på den smala stigen med långa steg
och händerna i byxfickorna; han tog öfver hufvud icke
händerna ur fickorna mer än två gånger under denna
vandring, ena gången för att komma öfver en gärdesgård, andra
gången för att snyta sig. Vi hade icke gått länge, förrän
han stannade och påkallade min uppmärksamhet; jag såg
mig omkring — vi stodo midt i linan, som ett smalt
urklipp gick hon genom skogen, åt höger klättrade hon
uppför en närliggande bergknalt, som skymde fortsättningen, åt
vänster förlorade hon sig långt nedåt landsvägen till, där
jag passerat för några timmar sedan.
Efter närmare tre kvart öppnade sig skogen för en
fabod vall. Det öfverraskade mig att finna nya fabodar mellan
Råberget och Lyberget, men här låg den, halfsofvande. Den
hette Lim kar fall. Valfrid inhämtade noggrannare
anvisningar om vägen, och vi fortsatte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
