Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock denna natur icke fullt till sin rätt, och den, som icke
har skådat den på nära håll med det pittoreska staffaget
af en hvit tältduk och en lägerelds blåa rökpelare, kan icke
göra sig en föreställning om dess säregna tjusning.
I allmänhet bildar björkregionen endast ett smalare, snart
öfverskridet bälte emellan barrskogen och fjällheden, men här
förvånas man af att finna sig omgifven af denna natur mil
efter mil. Detta är en följd af att terrängen ännu, i stort
sedt, är ganska plan. Man får härigenom en landskapstyp
af ett skaplynne olikt allt hvad man iakttagit i sydligare
trakter eller i den egentliga fjällregionen. Man förstår bättre
än hittills, att man passerat polcirkeln, och man börjar känna
ett slags arktisk stolthet.
*
Men en öfverraskning förestår. Medan man sitter och
njuter af ödsligheten och den storslagna, rogifvande
enformigheten och tänker på Sibiriens tundror och de nordligaste
Hudsonsbayländerna, varsnar man några till utseendet icke
särskildt anmärkningsvärda höjder, som man ej rätt vet, om
man efter lapska förhållanden skall kalla kullar eller berg.
Tåget slingrar sig in mellan dessa och plötsligt får man se
midt uppe på en sakta uppstigande björkskogssluttning —
man vet icke, om man skall tro sina ögon — en fullständig
stad med hustak vid hustak öfver en areal af förvånande
omfattning, allt inbäddadt i grönt löfverk. I första
häpenheten glömmer man, ovan som man är, att se fjällbjörkar
invid byggnader, att dessa träd egentligen äro små förkrympta
stackare. Man tror sig se stora träd. Man gör byggnaderna
stora i proportion därefter och känner sig fullständigt
öfver-väldigad. Detta är Kiruna, det med ett slag i ödemarken
framtrollade samhället, den unga framtidsplatsen med sin
redan europeiska ryktbarhet.
Man stiger af på en folkuppfylld perrong och kommer
in i ett hotell, där möblernas stil och de på väggarna
hängande reproduktionerna af framstående konstverk förråda, att
de senaste årens estetiska strömningar i vårt land äfven här
i Lapplands innandömen hafva intresserade anhängare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 21:55:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1903/0339.html
