Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning, är det för henne ett verkligt sorgebud. För alla som med någon
uppmärksamhet läst dessa årsberättelser är det välbekant, att
kamreraren B, Hagberg i Gäfle, hvars bild vi meddelade redan i 1898 års
Årsskrift, är en bland dem, som på det mest framgångsrika sätt fört
Föreningens talan. Ett bevis härpå är bland många andra, att, då
han 1893 inträdde som ombud, Föreningen i Gäfle hade 208 ledamöter,
och att han sista året af Föreningens 607 medlemmar därstädes, räknat
575 jiå sin del. För det oegennyttiga, uthålliga och energiska arbete
han på mångfaldigt sätt nedlagt i Föreningens tjänst, vill styrelsen
här bringa honom sitt och Föreningens varmaste tack.
Äfven tvenne andra ombud, hvilkas bild under de gångna åren
bland *våra medhjälpare» prydt Årsskriftens sidor, ha i år till
styrelsens ledsnad af skilda orsaker sett sig nödsakade att lämna denna
ställning, bessa äro postmästaren A. Jungmarker, som under 16 år
eller sedan 1887 varit Föreningens, representant i Lidköping, samt
distriktsveterinären G. Bergstrand i Vingåker, ombud sedan 1891.
Om ännu ett ombuds verksamhet torde här vara platsen att nämna
några erkännandets och tacksamhetens ord. Dessa gälla civilingenjören
Axel Granholm, under järnvägsbyggnaden genom öfre Lappland
afdel-ningschef på sträckan Abisko—Riksgränsen. Oaktadt det betungande
arbete, som i tjänsten ålåg honom, fann han dock tid att arbeta för
att bland järnvägsbyggnadens befäl, arbetare o. a. sprida kännedomen
om Föreningen och åt densamma vinna ledamöter och vänner. Ingen,
som ej på nära håll sett förhållandena, kati föreställa sig’, hvilken roll
Föreningens Årsskrift häruppe spelat. I barackerna utmed banlinjen
voro den och almanackan de enda böcker som sågos, och så godt som
den enda litterära näring, som vid sidan af tidningarna njöts. Då
Årsboken första gången började spridas häruppe, voro förhållandena
•helt andra än nu. Årsskriftspackorna måste sändas via Trondhjem,
Svolvaefr på Lofoten till Rombaksbotten samt sedan på den
egendomliga materialtransportleden upp genom Hundalen, för att till sist
jfrån Tornehamn, där hr Granholm mottog dem, leta sig ut till
barackerna och tälten i den lappländska fjälldalen. Äfven i ett annat
afseende var ingenjör Granholms verksamhet af betydelse. Han var
nämligen den, som höll Föreningens byrå i Stockholm underkunnig
om förhållandenas allmänna utveckling häruppe, hvarigenom riktiga
svar kunde lämnas på de massor af förfrågningar, som från så många
vidt skilda håll ingått om möjligheten till turistfärder inom dessa trakter.
Jämte de nu nämnda ombuden har bortåt ett femtiotal, på
grund af flyttning till annan ort, bristande tid eller andra orsaker,
afgått; för det arbete, de hvar i sin stad utfört, bringar styrelsen dem
alla sin tacksägelse.
Bland de afgångna ombuden äro tre, som döden skördat,
nämligen kronolänsmannen Karl Blix i Hämmerdal, ombud sedan 1893,
hotell-innehafvaren Chr. Giesler, ombud i Ludvika sedan 1888, samt förste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
