- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1904 /
94

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

väl åt älfven, som nu böjer af åt höger, under det att jag åt
vänster till — alltså i nordvästlig riktning, följer östra
stranden af Hyn.

Min väg gick nu åter genom en liten skogspark, som
ångade af vällukt:

»Det låg glimtande sken öfver skvalpande vatten
i den barrskogsomkransade sjön,
det kom doft ifrån klöfvem på blommande vallar
och från kådiga kottar på granar och tallar,
som beskuggade kullarnas krön;»

och trots mina fyrtiosex år kände jag mig till kropp och
själ stark och kry »som i ungdomens vår». Snart upphör
emellertid skogen, jag passerar en grupp af smärre stugor
och är så inne i det tredubbla passet mellan Acksjön samt
Norra och Södra Hyn — det beryktade så kallade
»Illbergs-pass et».

Klockan hade redan hunnit fram emot ett. Jag hade
tillryggalagt 18 kilometer och därunder visserligen rastat
sammanlagdt omkring tjugu minuter, men det var förtärande
hett och jag behöfde nu en något längre rast, kastade mig
sålunda ned i gräset, sträckte ut mig så lång jag var och lät
solen steka mig i ansiktet. Det är obeskrifligt skönt detta
att efter en duktig promenad ligga raklång i gräset och låta
solskenet gassa. Jag njöt också min tillvaro i fulla drag och
det i den grad, att jag somnade, men lyckligtvis väckte mig
bullret af en förbifarande en stund efter det den utsatta
rast-halftimmen utgått, så att jag kom i väg någorlunda som
be-räknadt var.

Slätten mellan Illberg och Kilserud är tråkig att gå
öfver, särdeles i stark värme. Under gåendet öfver
densamma hade jag god tid att se mig om i den gamla
välkända terrängen. Därborta har jag Ekenäs biskopsbol,
som hyst så många af vår kyrkas stormän: en Herweghr,
en Lagerlöf, en Agardh, en Sundberg och en Rundgren.
Där ligger Apertin, hvarest den af allmogen helt vanvördigt
så kallade »Apertikärnga», alias grefvinnan von Gerdten,
född Löwenhjelm, fordom bodde, men där min vän kapten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:55:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1904/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free