Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återvända till Torsby, där jag för öfrigt måste taga hand om
min kvarlämnade reskoffert.
Hela väglängden östmark — Lekvattnet — Kiltorp —
Torsby, som jag beräknat till 4 mil, hade genom felgåendet
på östmarks finnskog betydligt förlängts, hvadan jag redan
nu beslöt mig för att icke gå längre än till Kiltorp och att
där taga skjuts till Torsby. Jag fick på så sätt ändå en
promenad på minst 3,5 mil, och det kunde i den rådande
tropiska hettan sannerligen vara nog.
Vägen Lekvattnet — Kil torp löper hela tiden genom
skog och denna var — egendomligt nog — icke sköflad,
hvadan jag under marschen hade fördelen af skugga och
barrdoft, men däremot saknade jag alldeles utsikt. Detta var
visserligen ledsamt, men man fick nöja sig ändå och jag gjorde
det ganska lätt, ty skogen är ingalunda det sämsta sällskap
man kan ha. Visserligen kan den, när sinnet är beklämdt,
understundom komma oss att — som skalden säger — se
»onda ögon bland snårens nät», men den har ock, motsatt,
en underbar makt att med sin majestätiska tystnad och sitt
vaggande sus ingjuta frid i trötta själar samt gifva dem hopp om
och tro på kommande tider af rättfärdighet och fröjd och ro.
Under det att skuggorna omkring mig småningom
förlängts, hade jag hunnit fram till närheten af Kiltorp, där jag
ånyo hade den lefvande, rörliga bygden under mina ögon.
Snart var jag framme vid gästgifvargården — ganska
trött för öfrigt — och rätt belåten att fa utbyta apostlahästarna
mot en rask kiltorpstrafvare, som på mindre än en timme
förde mig ned till Torsby. Vid framkomsten dit var klockan
nära tio på kvällen och jag helt nöjd att efter intagen supé
få gå till sängs.
Dagen därpå gjorde jag med min Anders Ftyxell
återfärden öfver Fryken, lika härlig den som uppfarden; men för
att förskona läsaren från upprepningar, tiger jag med mina
intryck därifrån.
Säkert är dock, att for hvarje gång jag »crossar» Fryken,
tycker jag att den blir vackrare.
——
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
