Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan från skogskanten norr om Arvika är utsikten
anslående, ehuru den icke sträcker sig just mycket längre än
ut-öfver den lilla så kallade »kyrkviken». Ännu vackrare är
emellertid Älg&fjorden — Glafsfjordens nordligaste vik —
med den vackra Jösseforsen, det vackra Berg och det ännu
vackrare Älgå.
Söder om dessa vikar vidgar sig fjorden betydligt och
når snart en bredd, som är godt tre gånger Frykens.
Midt-emellan Glafva och Högeruds kyrkor är den största bredden.
Den uppgår till något mera än en gammal svensk mil.
Sedan man passerat det vackra Hillringsberg — fordom
jämte Älgå, Sölje och Stömne ett den äkta gammalvärmländska
gästfrihetens urhem, nu i ett norskt sågverksbolags händer —
tränga sig stränderna närmare tillsammans, men blifva därför
icke mindre vackra.
Passagen i det trånga Räfösundet är till och med
alldeles särskildt anslående och utsikten från Spesserudsbackarna
där ofvan såväl ned mot Sta/näs, som uppåt Glafva en af
de mest tilltalande, som man kan önska se. — Utkommen
ur Räfösundet har man Stafnäs täckt belägna kyrka och
prostgård till vänster och det härliga Sölje till höger och vid båda
dessa lägger ångbåten till.
Midtför Sölje är vattendraget bredare, men drager sig
därefter åter tillsammans för att söder om Skassås faijställe
ånyo vidga sig i den så kallade Stömneflagan, hvarest de
omgifvande bergen ha en vida mer pittoresk karaktär än
längre både norr- och söderut.
Äfven det gamla Stömne har numera kommit i
professionella skogsförädlarhänder, och sålunda under »förvandlingens
lag». »Panta rei» — allting flyter — säger träffande det
grekiska ordspråket. Enligt min åsikt flyter det dock numera
alltför mycket »timmer» i de värmländska och nordsvenska
flottlederna. Det vore för väl om det kunde göras någon
rättelse häri, ty det är rent upprörande att se denna
skogs-förödelsens styggelse, särdeles då det gäller ställen och
platser, vid hvilka man genom minnenas band är fast med
tillgifvenhet och pietet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
