Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOTTEN LOVÉN.
hunnit till Skåne, det förkättrade landet, det »fula, släta,
kala», — eller är det inte så, uppsvensken vanligen skildrar
den skånska bygden ?
Nu sitta vi på ångbåtens däck. Blekingsbergen ha vi
lämnat bakom oss, stranden blir alltmer slät och sandig. Vi
befinna oss i Hanöbukten och närma oss den första
landningsplatsen i Skåne, Åhus.
Där syns kyrktornet sticka upp, omgifvet af en del
byggnader. Men mycket af köpingen varsna vi ej än, ty
den täta, vidsträckta furuskogen reser sig i förgrunden och
förlänar skönhet åt den jämna kuststräckan. Är sommardagen
varm, ter sig ett lifligt skådespel för våra ögon, då vi nu
närma oss stranden vid Åhus. Där lefves det mest ogenerade
friluftslif, som gärna kan tänkas: män, kvinnor och barn bada
vid stranden under största förnöjelse och med fullständigt
förakt såväl för det närbelägna stora kallbadhuset som för
den sorts lyx och fåfänglighet som heter baddräkter. — Vi
nalkas hamnen, som ligger där borta inom Helgeåns mynning.
Men blott småningom går det framåt, ty inloppet är ett af
de svåraste, och det behöfs den erfarne lotsens medverkan
att komma förbi alla grund. Men visst är, att inloppet till
Åhus är ett bland de vackraste, man kan fa se. Till höger
ha vi samma furuskog, som en lång stund fagnat våra ögon;
det är det s. k. Östra täppet med sina talrika villor. Till
vänster se vi den täcka, vidsträckta kronoparken på ön Espet.
— Nu sakta vi farten, glida in mellan hamnarmarna till den i
sitt nuvarande skick ganska ståtliga hamnen, som blott i
omkring tio år haft sin tillvaro. Gamla hamnen ligger ett
stycke längre uppåt ån, invid köpingen. — Båten lägger till
vid det nybyggda tullhuset, vi stiga i land och draga oss
undan det buller, som råder vid en lifligt trafikerad hamn,
samt vandra längs ån i riktning mot köpingen.
Efter några minuter stå vi invid ett gammalt
minnesmärke, som tål att närmare skärskådas. Det är en kulle,
bärande spillrorna af det forna slottet Aose hus. Vi
bestiga kullen, betrakta de tjocka murarna, hvalfven och de
präktiga stentrapporna, som öfverlefvat alla förödelser och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
