Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fjäll. Furan heter vanligen mänty% men är hon död och
torkad, kallas hon honka. En ensam, stor, fjällpansrad fura
med afrundad krona kallas, då hon växer såsom
»öfverstån-dare» i ett skogsbestånd af lägre ålder, aihki. Granen heter
kuusi — hvilket ord alltid minner mig om gransus; uttalas
kösi —, brandljud i träden korof tjärbildning på tall och björk
lyly. Myren, som på öfverkalixmål heter möjr och på samma
orts »kyrksvenska» mira och i hela öfre Norrbotten myra,
kallas vuoma, om den är fullständigt kal och genomdragen
af »flarkar» eller gungflyn, jänkkä, då den är beväxt med
martallar och dvärgbjörk samt har en eller annan slåtterfläck,
rimpi, när den endast utgöres af gungfly, samt pounujänkkä,
om det är en stortufvig mossmyr. Men läsaren torde fått
nog af dessa »naturord». —
Under idrott, friluftsarbete och otvunget färdande i
finnbygdens ofta storslaget vackra natur kommer man bäst
underfund med finnen. Det förefaller som om han tinade upp
med hvarje dag som går i skog och mark. Det inbundna allvar,
som vanligen kommer till synes i pörtet eller vid flyktig
bekantskap i allmänhet och som förledt vissa författare att konstatera
en »sorg, skoningslöst tärande på egen märg», ger efter
handen vika och gestaltar sig som manlig bestämdhet, såsom
karaktär. Och en vacker dag märker man till sin
öfverrask-ning, att samma finne också är humorist, att det under den
lugna ytan väller en ganska liflig ström, att finnen har skarp
och vaken blick, är en mästare i att »dräpa till» folk och
använda slående, målande liknelser samt att han förfogar öfver
ett godt skämtlynne, som ganska säkert ofta hjälper honom
att uthärda under svåra förhållanden.
I fysiskt och sanitärt afseende är finnen stark, härdig,
van att fördraga köld och mödor, uthållig, föga besvärad af
sjukdomar. Lungsoten har emellertid ganska allmänt
innästlat sig i byarna och far gifvetvis allt större utbredning, då
alls ingenting göres för att motarbeta densamma. Jämväl
lider den finska befolkningen ofta af ögonkatarr eller s. k.
trachom. Beträffande moralen har den i dessa trakter gängse
laestadianismen åtminstone haft det goda med sig, att befolk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
