Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annan riktning; man gräfde kanaler på tusentals fot från
Stor-Ljusens sjö till Siltköparen; man byggde vallar och tvang
åar och mossar att på de grönskande betesängarna bilda
Långforsens vidsträckta, grunda sjö; man beröfvade Dalälfven
en del af dess flöde; man kom de sju små sjöarna i norr att
bilda den stora Hallaren; man dränkte böndernas åkrar för
att fylla Sala damm med vatten nog för hyttan invid Sala
sockens kyrka.
Hvad har man icke offrat för dessa silfverskatter, för
denna grufva, som nu för alltid är död och öfvergifven och
som endast ger en smula zink och bly!
För turisten erbjuder den dock många tjusande punkter.
Man viker exempelvis af åt vänster och klättrar utför en
skogbevuxen brant ned i en af väldiga hällar omgifven liten
kitteldal. Det är »herr Stens botten», som rasade 1612.
Björk, fur, al, gran och rönn ha sedan dess slagit rot i
räm-norna; sälgen växer ut öfver kanterna; humlor och bin surra
i dess hängen.
Hvilken festlokal! Det är i vårens dagar en den
skönaste sångarhall; bofinkarna drilla rundt om i träden, och
gröngölingarna storklucka på sitt högljudda vis.
I ena hörnet bryter man ännu sten; under det
trästöt-tade hvalfvet är mörkt och iskallt; vattnet droppar och sipprar;
men på motsatta väggen lyser solen på hvita kalkklippor och
liflig grönska; man ser hela väggen i genomsnitt, man ser,
hur tunt det lager af skogsmylla är, som dessa århundraden
hunnit bilda.
Hela botten består af stenflisor: den gamla varphögen,
som sjönk ned och lösryckte de väldiga stenblocken; i ett
hörn ser man tydligt hur den häll bräckts, som en gång var
tak öfver grufarbetarnas orter; där i fukten mellan klargrön
mossa lysa nu harsyrans fina blommor, och svalörten trifs
väl, medan bräken breder sina palmlika blad. En hög
trätrappa leder upp till ett gammalt hvalf, ett fullkomligt kapell;
man saknar endast helgonbilden och dess vaxljus. Högt uppe
på branten skiner det röda uppfordringsverket alldeles öfver
ett rundt, svart gruihål, där man ännu tager litet zink, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
