Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ännu en liten bit, och genom skogen öppnar sig en
utsikt: utvärdshuset Måns Ols’ gröna gafvel med veranda och
hvitklädda bröllopsgäster, Sveriges flagga, den högblå sjön
med båtar och flickor i hvita hattar; badande barn, lekande
hundar och granar, som sloka djupt ned öfver vattnet.
»Måns Ols» — det är Mellansveriges kanske vackrast
belägna och äldsta sommarvärdshus. Hvem Måns Ols i tiden
var, vet man ej; namnet lefver kvar sedan Gustaf Adolfs
dagar; kanske var han en af dessa fattiga bönder, hvilkas
UTVÄRDSHUSET »MÄNS OLS*. Fot. af C. A. Grellstrand.
ängslotter ligga dränkta här på sjöbottnen. Huru som helst;
i hela salanejden är det allas käraste juniplats. Något
mera sommarljulligt finnes ej än en vacker kväll på denna
veranda invid sjöstranden, där de höga alarna skugga hela
huset, medan svartgröna gran patriarker bilda en tät bakgrund,
och luft och skog och snår och gömslen äro fyllda af alla
faglars lockande och jublande vårkärlek.
Mot norr breder sig den af Bååth besjungna
Långforsens »tigande stålblå vatten», med dess holmar, uddar och
Sv&nska Turistföreningens Årsskrift. 1904. 1 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
