- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1904 /
208

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liggandes tätt framför oss, som redan sagt är, med hufvudet öfver
bröstvärnet; men hvad der utanföre passerade, kunde ingen af oss observera
för det höga bröstvärnet, efter vi stodo innan det samma neder på
bottnen af approchen, ej eller vet jag huru länge Hans Majt hade så legat
exponerad för ett den natten öfver måttan träffligt skjutande utur
kanoner och handgevär.

Det var nu den olyckliga stunden för handen, som gjorde slut på
alltsammans. Knappt en half Qerdedels timma hade jag ibland dem,
som voro tillstädes, stådt vid och framför Hans Maj:ts fotter, så träffade
utan ifrån tranchéen ett skott in på vänstra sidan genom Hans Maj:ts
hufvud, hvarvid icke den minsta rörelse mer förspordes, än att handen
undanföll vänstra kindbenet, och hufvudet lutade sig så sakta neder
uti kappan, utan någon den ringaste ryckning på kroppen, som blef
så alldeles stilla liggandes, som den förut låg. Det var eg eller
naturligt att efter ett skott, som så ackurat träffade genom hufvudet, annat
kunde följa än att i ett ögonblick vara död utan att röra minsta lem. *
Således hafva de, som härom andra orimligheter utspridt, grufveligen
afvikit ifrån sanningen. Stället, hvarifrån detta olyckliga skott kom,
om det skedde ifrån ett längre bort, eller närmare håll, det kunde ingen
af oss, som stodo lågt neder inom bröstvärnet, under ett så starkt
skjutande utur kanoner och handgevär, ogörligen med rätt visshet
utmärka.

Den första af oss närvarande, som nämnde Konungens död, var
General-Adjutanten Kaulbars (sedermera baron, general, landshöfdinge
och öfverkommendant), som i det samma, då skottet träffade och
hufvudet sänkte sig så sakta neder, slog mig, som honom då närmast stod,
på axeln, ropandes helt bestört: Herr Jesus! konungen är skjuten, sök
upp general Schwerin och berätta honom det! Jag lopp då strax den
gamla approchen [i. parallelen] neder åt att söka generalen, som jag icke
långt bort träffade i begrepp att gå dit upp, där konungen var, som
han förmodeligen nyss lärer gått ifrån, ty den käcka generalen kom
nästan aldrig från konungens sida, under det attacken påstod. Jag
sade då till generalen, att Hans Maj:t är skjuten, deröfver han häpnade
och förskräcktes, och kunde intet säga ett ord mera än Herr Jesus!
fattandes mig om högra armen och med starka steg geck dit. Då nu
generalen kom fram, der konungen låg, rörde han honom intet, utan
befallte mig strax gå och skaffa upp en bår, och vid det samma vände
sig till kaptenen gref [Knut] Posse, som den natten hade vakt hos Hans
Maj:t, sägandes: »Följ löjtnanten, men lät Er intet märka, att I ären
med honom!» Vi gingo då, icke utan mycken rörelse, genaste vägen
öfver berget till konungens hytta, som af bräder, under betäckning af
berget, var uppslagen, och der Hans Maj:t ibland hvilade någon liten

* Samma åsikt uttalades af de läkare, som 1859 undersökte kung Karls
hufvud.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:55:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1904/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free